Jag måste tyvärr meddela att den digitala tystnaden här på bloggen fortsätter ett tag till.
Denna vecka har jag jobbat ganska sena kvällar med dopsamtal inför kommande helgs dopgudstjänster.
I går kväll försökte jag ägna mig helhjärtat åt min yngsta dotter, då vi lyckligtvis fick en hel kväll tillsammans, bara vi två. Vi köpte glass av glassbilen, gick på restaurang och sedan låg vi och mös i soffan framför tv:n, tills vi båda somnade.
I morgon åker jag till Smedjebacken, på ledarskapsutbildning tillsammans med alla arbetsledare i Järfälla församling. Vi ska under två dagar fördjupa oss i ledarskap i allmänhet och vårt eget ledarskap i synnerhet. Utbildningen kommer att vara i två gånger två dagar i höst, samt en hel vecka under våren.
Det spännande med utbildningen är att den är skräddarsydd för oss och Västanfors-Västervåla församling. Ledarna för utbildningen har intervjuat de flesta av oss innan de lagt upp programmet. Jag hoppas kunna återkomma med nya reflektioner och insikter i ämnet, här på bloggen.
På fredag kväll stannar jag till i Enköping för att hålla några korta föreläsningar för personalchefer och själavårdare i Hemvärnet.
Jag återkommer på lördag förmiddag med melodikrysset, innan jag åker till Järfälla kyrka för att leda två dopgudstjänster.
onsdag 10 oktober 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ha det bra hos "rumpmasarna" i Smedjebacken och känn verkligen inget "bloggtryck".
SvaraRaderaDet blir samma slags "pappa-dotter-träff" för mig sista helgen i oktober då jag åker själv och besöker henne på studieorten :-)
Hej Thorsten och tack för din kommentar.
RaderaJag känner inget "bloggtryck", men vill gärna hålla er läsare uppdaterade på vad som händer, så att ni inte tror att jag slutat skriva.
Jag önskar dig en riktigt trevlig helg med dottern.
Med vänliga hälsningar
Krister
Verkar vara lika stressigt att vara präst som att vara pensionär./M
SvaraRaderaHej M och tack för din kommentar.
RaderaDet är inte särskilt stressigt att vara präst eller kyrkoherde. Dock fylls almanacka väldigt snabbt med uppgifter och möten. Att arbeta mycket tycker jag inte är stressande, utan det som skapar stress hos mig är när jag inte hinner med eller då jag har problem som jag inte hittar någon lösning på.
Däremot har jag träffat många pensionärer som är stressade av alla "måsten". Dessutom verkar det vara första gången i livet som många behöver en almanacka eller en filofax.
Vi "hörs" väl i morgon?
Med vänliga hälsningar
Krister
Ja vi hörs. Och jag hoppas du förstår att jag skämtar lite med dig./M
RaderaDet förstår jag M.
RaderaKrister
Hej Krister jag tycker att jag har mycket med 5 barn styrelsemöten och en fru som inte mår bra. men strssigt NEJ
SvaraRaderaDet är som sagt att stress är något man skapar inte god planering och med 7 st i familjen och fulltidsjobb med daglig övertid så får man inte stressa för då skulle man orka en vecka för att bli knäckt för lång tid.
Men när man läser din planering så undrar man hinner du vara präst med alla möten och kurser plus att familjen vill ha sitt, men det är som du säger (skriver) man är inte strssad utan man skapar stress själv genom att planera dåligt vi hörs snart Kirk
Hej Kirk.
RaderaDet är som du skriver viktigt att planera för att inte bli stressad. Jag skiljer på mycket jobb och stress. Det är sällan jag blir stressad av att ha mycket att göra, men däremot kan jag blir väldigt stressad av att inte kunna påverka eller välja.
Jag har lika mycket dop, vigslar och begravningar som de övriga prästerna i församlingen och jag har lite fler gudstjänster på söndagar. Däremot har jag inga fasta grupper och inga fasta gudstjänster i veckorna. Det händer ibland att jag "hoppar" in på en andakt eller besöker en grupp, men det kräver inte så lång förberedelsetid.
Om jag inte haft dop, vigslar, begravningar och gudstjänster, då hade jag lika gärna kunnat vara chef någon annanstans. Det är i gudstjänsterna som jag hittar mening och kraft, så även om jag gör det på arbetstid, så är det inget som stressar mig, tvärtom.