onsdag 17 oktober 2012

"Låtsasbio"

I dag har jag tagit ledigt för att vara med min yngsta dotter. Under förra veckans ledarskapsutbildning gick det upp för mig att jag ägnar mina barn för lite tid och uppmärksamhet. Det resulterade i att jag planerade in en ledig dag, då min fru var bortrest. En riktig "pappa-dotter-dag".

När jag frågade min dotter, 5 år, vad hon ville göra svarade hon inte. Jag föreslog att vi skulle åka till ett museum, gå på bio eller gå till badhuset. Efter en stund svarade hon: "Jag vill vara hemma".

Efter mycket lockande och pockande och försök att övertala henne, insåg jag att det var hemma hon ville vara. På frågan vad vi skulle göra hemma svarade hon: "Leka bio". Sagt och gjort. Nu har vi tittat på de filmer hon ville se, vi har ätit popcorn och glass. Just nu tar vi en paus i vår "låtsasbio" för att hon ville göra något på sitt rum, utan att jag fick vara med. Det ska bli spännande att se resultatet. Kanske har hon möblerat om?

Det är så härligt med barn. De säger vad de vill och önskar, utan att försöka uppfylla föräldrarnas drömmar om att göra något för sina barn. Barn vill vara med sina föräldrar, var man är och vad man gör, är av underordnad betydelse.

8 kommentarer:

  1. Vi brukar också rätt ofta leka låtsasbio hemma med popcorn och dricka. Våra barn, i alla fall den stora flickan på 4 år, tycker ofta om att bara vara hemma och leka i sitt rum med sina leksaker och ibland inbjuds vi föräldrar att leka tillsammans med flickan men inte alltid. På vardagarna blir det för lite av den varan när man kommer hem efter förskolan har vi börjat inse och försöker att inte planera in en massa "utflykter" som ska vara spännande för barnen. Frid över er dag!

    MvH//Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva.

      Redan när mina stora barn var små, så insåg jag att de flesta aktiviteter syftar till att tillfredsställa föräldrarnas behov av att vara goda föräldrar, och inte barnens behov.

      Min son önskade oftast att vi skulle vara hemma och bara gå i pyjamas, titta på film och bygga lego.

      Jag tror att föräldrar "stressar" sina barn genom att försöka skapa så många upplevelser som möjligt.

      Jag önskar dig det samma.

      Krister

      Radera
  2. Thorsten Schütte17 oktober 2012 kl. 14:36

    Stämmer, barnens syn på vad som är viktigt/oviktigt skiljer sig från det mera värderande "vuxna" sätter. Ens egna positiva barndomsminnen är sällan kopplade till stora händelser/dyra saker utan till enkla saker/händelser som blev stora och viktiga i sitt sammanhang. När barnen var små och lekte "incheckning på flyget" med sparade biljetter och låtsasbagage hade de minst lika roligt som under den verkliga resan innan.
    Något helt annan a propå bio: kan varmt rekommendera Palmefilmen, en fantastisk och finstämd "tidsmaskin" och samtidigt lyckat porträtt utan att vara idoldyrkande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

      Jag instämmer i dina iakttagelser vad gäller barn. Leken är som liturgin, den syftar till att tolka, pröva, förstå och hantera verkligheten.

      Jag ska verkligen försöka se filmen. Den natt då Olof Palme mördades gick jag vakthavande officer. Jag minns alla larm, farhågor och rädslor, som om det vore i går.

      Ha en fin vecka.

      Krister

      Radera
  3. Vad skönt att ni var hemma! Barn nu för tiden behöver verkligen vara det, fantisera och leka och hitta på. deras liv är redan så inrutade.Mvh RBA

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej RBA och tack för din kommentar.

      "Hemma, om barnen själv får välja..."

      MVH

      Krister

      Radera
  4. och när de blir äldre: har en 12 årig dotter som inte vill gå på skoldisco imorgon. Som lite orolig mamma undrar jag ju varför, är det något hon tycker är jobbigt pinsamt etc?

    "nä mamma, jag tycker bara inte det är kul. Gillar inte musiken, för mycket folk..jag vill hellre vara hemma och titta på film"

    Och ja, det ÄR faktiskt helt ok att inte vilja gå på disco, hon visar ofta en sån mogen självinsikt. Bryr sig inte om man "ska" gå, nej hon vill faktiskt inte. Bådar gott inför framtiden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym och tack för din kommentar och din fina berättelse.

      Jag tycker att du ska vara stolt över dig själv och över din dotter. Stolt för att du har lyckats att uppfostra din dotter till en självständig individ och stolt över din dotter för att hon vågar göra egna val.

      Det bådar mycket gott inför framtiden.

      Mvh

      Krister

      Radera