Var glada, be och tacka Gud

Paulus skriver till församlingen i Thessaloniki: ”Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud”.

Är detta inte religiöst dravel eller en from floskel? För många kan det säkert kännas som ett hån och som ett krav, omöjligt att uppfylla. Eller är det en formel för framgång och lycka? 

Vem av oss är alltid glad? Vem av oss ber ständigt? Och vem av oss tackar hela tiden Gud?

Är det inte en from förmaning, något som låter bra att säga, men som vi alla vet är ouppnåeligt? Eller är det vägen till ett framgångsrikt liv, fyllt av lycka och materiella tillgångar?

Nej, jag tror inte att det är en from förmaning, en from floskel eller religiöst dravel. Jag tror inte heller att det är en formell till framgång och lycka. Jag tror helt enkelt, att Paulus vill förmedla ett förhållningssätt till Gud, livet, varandra och oss själva.

Att ständigt vara glad är en omöjlighet – och det vet Paulus. Men att vara tillfreds, att ha fördragsamhet med tillvaron, att vara förnöjsam är också en glädje. Att vara glad innebär inte att jag skrattar hela tiden eller att jag tar livet med en klackspark, utan det innebär att jag ser möjligheter i stället för svårigheter. Att jag ser lösningar i stället för problem. Att jag fokuserar på det jag har i stället för på det jag inte har. Att jag är nöjd med det som finns och inte fokuserar på det jag saknar. Att jag är mer glad för det jag klarar av, än jag är ledsen för det jag inte längre förmår eller orkar. Att vara glad i Paulus mening är, att vara positiv, realist men ändå positiv. Att se livets möjligheter och fokusera på det fina och goda i våra liv.

Tre enkla ord som gör livet gladare och som gör våra liv till en bön: är TACK, HJÄLP och FÖRLÅT. De enklaste böneorden som finns, men kanske inte de vanligaste? Att ständigt be, är ett förhållningssätt till Gud, livet, våra medmänniskor och oss själva. I bönen är dessa tre ord är centrala. Att tacka för maten, att tacka för att någon håller upp dörren – kort sagt att tacka för det som vi oftast tar för givet och självklart.

Men att leva i ständig bön är också att be om hjälp. Varför ska jag vända mig till Gud när det finns någon medmänniska som kan hjälpa mig? Att be om hjälp är också en bön och något av det finaste som finns. Det finns dock en sak som är finare och det är att be om förlåtelse. Att be de som jag sårat med vad jag sagt eller gjort om förlåtelse, det är att be Gud om förlåtelse.

Att ständigt be är alltså inte något ouppnåeligt, utan ett förhållningssätt där vi försöker att leva våra liv i bön, genom att fokusera på de tre orden: tack, hjälp och förlåt. 

Att hela tiden tacka Gud är nog den av Paulus förmaningar som är svårast att leva upp till. När är Gud nöjd? Vad ska jag tacka för och på vilket sätt kan jag tacka? Jag tror att Gud är nöjd om jag lever mitt liv i glädje och som en bön, oavsett om jag är framgångsrik, lyckas och får det jag önskar.

Genom att ha ett positivt förhållningssätt till livet och genom att leva mitt liv i bön som leds av orden tack, hjälp och förlåt, så tackar jag Gud. Men vem tackar vi när vi är framgångsrika, när vi lyckas eller när det går bra för oss? Vem skyller vi på när det inte går så bra? Vem är det vi tackar när allting blir precis som vi önskat? Vem anklagar vi när vi inte får som vi vill?

Jag tror att vi alla någon gång måste stanna upp och funderar över vem det är vi tackar och vad det är vi tackar för. Om vi bara tackar Gud när vi är framgångsrika, när vi lyckas och när vi får det vi önskar, då är det lätt att tro på någon form av framgångsteologi. Om vi skyller misslyckande på Gud och anklagar Gud när vi inte får det som vi önskar, då har vi skapat någon form av ödesteologi.

Det är i balansen mellan Gud och mina egna ansträngningar som jag hittar vem det är som ska tackas. Alla framgångar kommer inte från Gud och alla motgångar beror inte på oss själv. Motgångar beror oftast på omständigheter som ligger långt utanför vår egen kontroll och påverkan. Motgångar är inget Gud vill eller önskar någon av oss.

Jesus säger ofta: ”Din tro har hjälpt dig”. Men det innebär inte att vi kommer att bli framgångsrika, lyckas med allt vi föresätter oss och få allt det vi önskar.

När Jesus säger: ”Din tro har hjälpt dig”. Då innebär det att Gud är med oss oavsett hur vi har det och vad vi lyckas med. Och för det kan vi alltid tacka.