Gästbloggare V - Thorsten Schütte

Det här årets djupaste intryck

När året lider mot sitt slut kommer det snart årskrönikor med tillbakablickar på årets viktigaste händelser. Och det gångna året var verkligen händelserikt, från tsunamin i Japan över den arabiska våren till Eurons skakiga resa.

Den händelse som har gjort det utan jämförelse djupaste intrycket på mig är attentaten i Oslo och på Utöya och Norrmännens sätt att hantera dessa. Ett intryck som hos mig blev djupare än vid Palmemordet, Estonias förlisning eller Tsunamin annandag Jul 2004.

Efter det första skedet, där jag tog in den förfärande sanningen i små portionsbitar under semesterresan, varje gång man satta på bilradion blev det ännu värre, är det Norrmännens sätt att reagera på dessa ofattbara händelser som rörde mig starkt.

Jag tänker på blomsterhavet vid Oslo Domkyrka, på talen av Statsminister Jens Stoltenberg och Kung Harald och även på den mycket typiska reaktionen hos en kollega i Oslo, jag citerar ur hans mejl:

”Da det ble sakt på nyhetene at Ullevål sykehus trenger blodgivere straks, gikk jeg rett opp dit da. Der var det som om hele byen hadde møtt opp! ”

Kungens och statsministerns varma deltagande och värnandet om det öppna demokratiska samhället, hela deras sätt att hantera Norges värsta kris sedan andra världskriget, inger respekt och beundran. Och särskilt minns jag Jens Stoltenbergs ord hos Skavlan, när han tackade det svenska folket för de många yttringar av deltagande och sympati med att konstatera att nu har vi fått unionen mellan Norge och Sverige, i våra hjärtan.

Så vitt jag kunde följa detta har även sympatiyttringar för Norge i mitt gamla hemland Tyskland varit omfattande och kanske bidragit lite till att läka såren efter andra världskriget. Jag minns mitt besök på krigsmuseet i Narvik när jag var där i tjänsten i fjol, inget ställe som man som tyskfödd lämnar med lätt hjärta!

En händelse som ser ut som en tanke är att, efter att det svenska myntverket lagts ner, tillverkningen av Nobelprisets medaljer nu har flyttats till Norge, där redan medaljerna för fredspriset tillverkas. Den påminner oss om hur mycket Norge och Sverige växer ihop, på många sätt, inte minst ekonomiskt förstås. Och i dessa tider av ekonomisk kris i Europa blir det nordiska samarbetet, inte bara med Norge, än mera viktigt och centralt.

Nästa år är det dags för Nobelprisutdelning igen och jag dristar mig att föreslå Norges Statsminister Jens Stoltenberg tillsammans med Norges folk som mottagare för Nobels Fredspris 2012. Precis som Svenska Akademin som i år gav Nobelpriset i Litteratur till Tomas Tranströmer ”trots” att han är svensk ska den norska nobelkommittén våga vara lika djärv och inte vara rädd att få glirningar om att gynna det egna landet.

Vi kommer alla under våra liv förr eller senare att möta sörjande som mist en familjemedlem. Då ska vi komma ihåg och praktisera det som Jens Stoltenberg sade om familjer som har förlorat en kär medlem under attentaten: För oss är det snart vardag igen. För dem är smärtan kvar, när platsen vid matbordet gapar tomt, när det blir födelsedag, när det blir jul. Då ska vi bjuda in dem på middag, ta med dem på tur, bara fantasin sätter gränser.

Uppehåll på grund av tjänst

Så här innan jul, nyår och trettonhelgerna, har jag en intensiv arbetsperiod.

Under denna vecka har jag en del uppdrag på kvällarna. Det är ledarutbildning för församlingens ungdomar, Kyrkorådsmöte, begravningssamtal och terminsavslutning för personalen. Dagtid har jag egen utbildning i projektet Sunda arbetsplatser, ekonomistyrning och data. Som jag skrev förra veckan, ska jag också ha julandakter på Hemvärnets Stridsskola och för Rotary.

Kommande helg åker jag till vår vänförsamling i Tallinn för att predika, på dagen 73 år efter den första gudstjänsten i Peteeli församlings kyrka.

Med anledning av tjänsten, gör jag denna vecka ett uppehåll i mitt bloggskrivande.

Jag återkommer med mitt förslag till melodikrysslösning, på lördag den 17 december, under förutsättning att jag hunnit installera mig i Tallinn, och har tillgång till internet, då sändningen börjar.

Melodikrysset vecka 49 - 2011

God förmiddag alla melodikryssvänner!

Denna lördag har jag inte riktigt följt mina vanliga rutiner. Jag har under morgonen, skrivet predikan inför morgondagens högmässa. Nu sitter jag beredd att jag mig i kast med veckans melodikryss, innan jag ska åka till Järfälla kyrka för att leda en dopgudstjänst.

I södra Stockholm är det grått och kallt. Flera gånger har "Ring så spelar vi", avbrutits av trafikmeddelande om att det har frusit på, i hela Stockholmsområdet.

I dag ska jag försöka skriva in svaren på min iPhone. Jag har precis laddat ner melodikryssets nya iPhone applikation.

I dag ser mitt förslag till lösning ut så här: (Med tanke på hur lätt melodikrysset var förra veckan, så räknar jag med att det blir ett riktigt svårt kryss i dag.)

V 1: Eldeman börjar ganska enkelt med; "I dag kommer aldrig mer", med Andreas Johnson och Niklas Strömstedt.

L 3: Den äldre släktingen som efterfrågas i Lasse Dahlqvists melodi, måste vara morfar. Jag tror att visan heter; "Morfar har berättat".

V 4: Flicknamnet i visan måste vara Elvira. Visst var musiken hämtad ur skillingatrycket om Elvira Madigan?

L 1: Sångerskan som sjöng var Britney Spears. Hette sången; "Shame on me"? Den hette; "I wanna go", enligt Eldeman.

V 9: Nu skulle jag haft min gode vän Per i närheten. Han kan allt om olika regementes marscher. Jag tror att den vi fick lyssna till här var, P10´s regementsmarsch; "Södermanlands regementes marsch". Jag har hört den flera gånger i samband med högvaktsavlösningen på slottet.

L 2: Denna fråga har varit med flera gånger tidigare i melodikrysset. Föreställningen med den irländska musiken heter; "Riverdance".

L 10: Att rätt svar ska vara öra eller öga, framgår innan Eldeman ställt frågan. Musiken som fick illustrera frågan tror jag var; "Med ögon känsliga för grönt", som är en Barbro Hörberg sång. Rätt svar borde vara öga.

V 5: Den som sjöng; "Angela", var Ted Gärdestad. En stor artist som dog alldeles för ung. Hela min ungdomstid, var han en av mina stora idoler. Han fick ju även vara med på ett hörn, i förra veckans melodikryss.

V 8 och L 6: Jag känner inte igen melodin till att börja med, men rätt svar borde bli; "I England". Visst var det; "Streets of London"?

Jag märker att jag redan publicerat avslutningen på dagens melodikryssinlägg, men jag kommer att vara med hela vägen. Vill inte hamna i tidsnöd när klockan närmar sig 11.00.

L 7 och V 13: Signaturen är hämtad från tv-serien; "Miami vice". Det var en serie jag mest slötittade på då det inte fanns något annat på tv:n.

L 12: Den som sjöng; "Långt härifrån", i melodifestivalen 1992, var Py Bäckman.

V 11: Jag tror att vi fick höra en instrumental version av; "Den gamla spinnrocken". Den har sjungits av såväl Johnny Bode som "Burken" och Cacka Israelsson. Rätt svar borde alltså vara spinna.

Nu ska jag skynda mig i väg för att hinna i tid till dopgudstjänsten i Järfälla kyrka.

Jag önskar alla läsare en riktigt trevlig 3:e advent.

Jag kommer att svara på kommentarer efter dopet och efter det att jag har sett min son spela bandy med GT 76´s a-lag.

Gästbloggare IV - Ulf Hjertén

TANKAR I ADVENT

JULSKYLTNINGSFRED

Ett ensamt ljus

fladdrar på gågatan

i en lykta på en

ostadig kartong.

Två flickor på vakt.

Fred står det på kartongen.

Änglasången har flyttat in i stressen,

Guds fred i gatuvimlet.

Ingen ärkeängel, ingen ljudförstärkt bjällerklang;

bara några flickors fredslängtan.

Citygross och ICA kunde inte,

popartisternas julsånger kunde inte,

glöggen och pepparkakan kunde inte.

Men två mellanstadieflickor kunde:

Dra mig närmare julfredens mysterium

där ett ljus tänds i rädslornas mörker.

Möter en sårad skapelses heta längtan

och människors framtidsoro.

Änglaljuset på gågatan minner tillvaron om

hoppets, modets och djupens källa.

ADVENTSÄNGELN I RINKEBY

Marias rastaflätor

gungar så käckt

när hon snurrar sin rockring

på grönskastorget i Rinkeby

inom synhåll för moster Elisabeth.

Jag gick just förbi

och hon log så

lyckligt emot mig

som en liten himmelsk

tandsguggs-Gabriella.

Det är nog på detta sätt

gudasonens ankomst budas

och kommer till mig idag,

under grönsakshandlarnas lockropskör

och till min nyväckta förundran.

Hosianna Davids Son

välsignad är du när du kommer.

Ulf Hjertén

Andakter och julbord

De senaste tre dagarna har jag haft julandakt följt av ett enkelt julbord. I söndags och måndags var det för församlingens frivilliga och i dag var det för de förtroendevalda.

Mellan julborden har det varit planerings och utskottsmöten, medarbetarsamtal och dopsamtal.

Det känns som om jag redan börjar tröttna på julskinka, lax, sylta, prinskorv och köttbullar.

Dock tröttnar jag aldrig på att leda och hålla andakter. När man håller en betraktelse över samma texter, för olika målgrupper, då hittar man så mycket nytt i texterna. Det finns ett otroligt djup i våra bibeltexter och de kan förstås och tolkas i så många olika sammanhang.

Jag tröttnar inte heller på adventspsalmerna. "Bereden väg för Herran", "Hosianna, Davids son" och "Gå, Sion, din konung att möta", kommer jag inte att ledsna på, även om vi sjunger dem varje söndag fram till jul.

Nästa vecka har jag två julandakter, en för personalen på Hemvärnets Stridsskola och en för Rotary, men vid båda tillfällen, "slipper" jag, efterföljande julbord.

Melodikrysset vecka 48 - 2011

God förmiddag alla melodikrysslösare!

Denna decemberlördag sitter jag hemma i Rågsved, för att försöka lösa veckans melodikryss. Det har varit kallt i natt, taken är ännu vita av frost. Just nu är det molnigt och 2 grader.

I dag ser mina förslag, till svar, ut enligt följande:

V 6: Dagens kryss börjar med Dolly Parton och; "Country is as country does". En av världens bästa sångerskor och låtskrivare, enligt mig i alla fall.

L 5: Det som man lockar med och som snart ska konsumeras är maten i; "Kom, kom, kom till smörgåsbordet".

V 1: Den första vinnaren i musiktävlingen Idol, var Daniel Lindström. Här hörde vi honom i vinnarlåten från 2004; "Dreams are coming true".

L 3: Vi fick lyssna till en instrumental version av klassikern; "New York, New York". "In the big apple", kan man se mången skyskrapa.

V 11: Duetten som sjöng; "When you tell the world you´re mine", var Björn Skifs och Agnes Carlsson. Den framfördes, som säkert alla vet, i Storkyrkan under kronprinsessan Victorias och prins Daniels bröllop. Själv hade jag en vigsel i Spånga kyrka samma dag och samma klockslag.

V 8: "Dagny, kom hit och spill", skrevs och sjöng av Uppsala-grabben Owe Thörnqvist. Jag läste på Enn Kokks blogg här om veckan att Owe "still is going strong", vid drygt 80-års ålder.

V 13: Äntligen fick vi lyssna till Ted Gärdestads; "Jag vill ha en egen måne", visserligen utan sång, men ändå. När jag var liten var detta en av de sånger som vi ungdomar nostalgiskt brukade sjunga tillsammans.

L 12 och L 2: Att rätt svar ska vara Sten Nilsson, det syntes i kryssplanen redan innan Eldeman ställde frågan. Här sjöng Sten; "Då kommer minnena", tillsammans med Sten&Stanley.

Hittills har det varit ett ovanligt enkelt melodikryss. Jag har inte behövt googla en enda gång. Förmodligen är det enkelt i dag, för att det förra veckan var ganska svårt.

V 9: Laleh sjöng; "Snö", ur filmen; "Arn", som bygger på Jan Guillos böcker. En riktigt bra film med duktiga skådespelare. Även böckerna var otroligt bra och lättlästa.

L 10: Valsen har det vackra namnet; "Ramona". Jag har sett mina föräldrar dansa till den sången många gånger i min barndom.

L 1: Lady Gaga, sjöng; "Born this way". Vad jag förstår så är hon av de stora artisterna i tiden. Mina stora barn lyssnar gärna till henne.

V 7: "Säg mig", framfördes av Patrik Isaksson. Även han är en av barnens favoriter.

L 4: Jag kände inte igen sången eller sångerskan som framförde den, men jag är övertygad om att det ord Eldeman söker är REA. Det är i tidigaste laget att prata om REA, redan innan vi passerat julafton. Det var tydligen Carin Svensson som framförde sången. Är det någon som vet vad sången heter? Enligt Enn Kokk så heter sången; "Quanto le gusta", men när jag googlar på den hittar jag "bara" en version med; Lennon sisters.

Dagens kryss, var i mitt tycke, i enklaste laget. Jag tycker att det roligaste med melodikrysset är att söka svar på kluriga frågor, där det inte bara är att googla rakt av. I dag har jag inte behövt googla någon gång.

Jag önskar er alla en riktigt trevlig helg.

Gästbloggare III - Kjell Dellert

Det vanligaste sättet för oss präster att möta människor är nog i samband med de kyrkliga handlingarna – dop, vigsel och begravning. Det finns mycket att fundera på kring alla dessa tre områden, men här tänkte jag säga några ord om dopet.

Det förekommer ju ibland diskussioner om dopet och dess teologi, och om arvsynden. Ofta tänker man att läran om arvsynden är något förfärligt, något som borde förpassas till historiens skräphög. Men kanske är den känsliga punkten hur man uppfattar själva begreppet arvsynd. Jag tror att vi alla kan vara överens om, att det inte finns något renare än ett spädbarn. Självfallet kan ett spädbarn inte vara skyldigt till något ont överhuvudtaget, det brukar jag säga i doptal då och då. Någon smuts att tvätta bort i dopvattnet finns knappast.

Däremot är spädbarnet en människa, och att vara människa innebär att vara ofullkomlig. Vi får ofullkomligheten med oss som arv, den är en del av att vara människa, som väl de flesta vet. Vi är snara att göra ont, eller åtminstone att göra fel. Däremot har vi lite till mans svårt att hålla oss till det goda – oavsett våra föresatser. Jag tror att det är detta som är vår arvsynd. Jag är tveksam till om det finns någon annan synd än denna ofullkomlighet.

Men vad är det då som sker i dopet? Ja, ingenting magiskt, skulle jag tro – dopvattnet förvandlas knappast för att prästen ber en bön över det. Överhuvudtaget har jag svårt att sammankoppla kristendom med magi. Förr var det viktigt att barn döptes tidigt, eftersom de inte ansågs komma till himlen om de skulle dö odöpta, i späd ålder. Den uppfattningen är nog ganska ovanlig idag. Ett odöpt barn kommer förstås till samma himmel (vad det nu innebär) som ett döpt barn. Ett odöpt barn är lika älskat som ett döpt och har samma plats i Guds famn.

Om Gud nu är kärleken ,vilket jag misstänker, så måste den enda möjligheten vara att dopet är viktigast, inte för Gud utan för den som döps och dopkandidatens familj. På mitt rum har jag en broderad bonad där det står ”Guds nåd är varje morgon ny”. Jag tror att det är viktigt. Vi dras alla med vår ”arvsynd”, att vara ofullkomliga – men i dopet sänder oss Gud hälsningen ”Det gör inget om du misslyckas, du är ändå mitt barn. Jag älskar dig, och du blir alltid förlåten. Du har alltid möjlighet att börja om på nytt”. Att leva i sitt dop är, som jag ser det, att vara medveten om att Guds nåd är ny varje morgon, oavsett vad som hände kvällen innan. Dopet är en gåva från Gud, en gåva som säger ”Du vandrar inte ensam. Jag vandrar med dig. När du möter ondskan och mörkrets makter är jag där med dig. Alla dagar, till tidens slut”

Kjell Dellert

Präst i Svenska kyrkan