Det är en otrolig förmån och glädje att få lyssna till hur paret träffades, vad det var som gjorde att de valde varandra, vilka nya egenskaper de upptäckt hos varandra under den tid de varit tillsammans, vad de har för förväntningar på sitt äktenskap och vad de tycker är det bästa med deras relation.
Lika roligt är det att föröva(öva före) vigselgudstjänsten och se hur deras glädje och förväntningar ger sig uttryck, när det går uppför dem att det är på allvar och att den stora dagen närmar sig.
Jag ser fram emot varje samtal och varje vigselgudstjänst och tackar Gud för att jag får utöva ett så givande och intressant yrke.
Det tycks vara väldigt olika i olika församlingar, detta med vigselfrekvensen. Själv har jag väl i genomsnitt 1-2 vigslar per år!
SvaraRaderaMåste vara en av prästerskapets absoluta solsidor, önskar dig en fin vecka!
SvaraRaderaTack också för fnisset över denna nya användning av ordet "föröva" - jag trodde att vigslar förrättades, och att det enda man kan föröva är brottsliga (ej kyrkliga) handlingar. Måhända en freudiansk feltryckning ;-)?
Hej Kjell och tack för din kommentar.
SvaraRaderaDet varierar nog väldigt mycket mellan olika församlingar. I Järfälla har vi mellan 80 och 90 vigslar per år, fördelade mellan 13 präster. Jag brukar även ha en hel del vigslar utanför församlingen för vänner och bekanta.
Allt gott!
Krister
Hej Anonym och tack för din kommentar.
SvaraRaderaJo det är i mitt tycke en av prästerskapets solsidor.
Jo, det är så att vi förrättar vigseln på bröllopsdagen, men vid samtalet så förövar vi densamma.
Så det var ingen freudiansk felskrivning. Kanske formulerar jag mig, utifrån min militära bakgrund, där varje moment förövas innan man gör det skarpt. Så även icke-kriminella handlingar kan förövas...
Det är spännande i slutet av samtalet när vi "förövar" vigseln, för om det inte gått upp för brudparet tidigare att det är på riktigt och på allvar, då gör det då.
Ha en fick vecka du med!
Med vänliga hälsningar
Krister
Tack, anonym och kyrkoherden, nu har jag lärt mig mycket om ordet föröva!
SvaraRaderaHej Thorsten och tack för din kommentar.
SvaraRaderaPlötsligt så förstår jag syftningen.
Jag menar för-öva och inte för-röva. Det är väl hur man betonar ordet?
Stavas för-röva, föröva, när det skrivs samman? Eller är det så att för öva ska särskrivas?
Med vänliga hälsningar
Krister
Hej igen Thorsten och Anonym.
SvaraRaderaMin fru som är officer, hade också svårt att förstå att ordet; föröva, kunde betyda något annat än att öva före.
I det militära så används orden föröva, förövas, förövning, dagligen i syfte att förklara att allt måste övas före det ska genomföras på riktigt eller med skarp ammunition.
Det var först i kväll som jag förstod att det även kunde förknippas med att föröva någon något, eller med förövare...
Trevlig kväll.
Krister
Det här är något att skicka in till programmet "språket" i P1...
SvaraRaderaHej Thorsten!
SvaraRaderaTanken har faktiskt slagit mig...
Tänk att vi använder och förstår ord så olika.
Krister
Hej Thorsten!
SvaraRaderaJag svarade tidigare i veckan men mitt svar försvann under dagen.
Tanken har slagit mig att skicka in frågan till programmet.
Visst är det märkligt hur vi använder och förstår ord på olika sätt.
Hälsar
Krister