Blir rädd, men var inte rädd...

I söndags firade vi gudstjänster under temat; "Jesus är vårt hopp". I evangelietexten, hämtad ur Markus 4:e kapitel, läste vi om hur lärjungarna blir rädda och fruktar för sina liv, då det blåser upp och går höga vågor. Men Jesus stillar vinden och havet.

Att bli rädd är en helt normal och djup mänsklig känsla, rädsla är en av de saker som gör oss mänskliga. Rädsla är en sund och bra reaktion då den är adekvat. Rädsla kan förhindra oss att hamna in i farliga situationer och rädda livet på oss.

Men rädsla kan också ta vårt liv genom att förkrympa det. Om rädslan inte är adekvat, det vill säga att den dyker upp även då det inte är farligt eller föreligger något hot, då finns det en stor risk att den förändrar vår personlighet, vår förmåga och våra relationer.

"Var inte rädd", är en uppmaning som förekommer närmare hundra gånger i bibeln. I söndags frågade Jesus; "Varför är ni rädda?". Uppmaningen vill inte göra oss omänskliga, det vill säga få oss att sluta känna rädsla. Att känna något och att vara något, är två vitt skilda saker.

Alla känner vi någon gång rädsla. Det är inget farligt eller konstigt. Det är i grunden en positiv känsla, som vill få oss att reagera och agera på en hotfull eller farlig situation.

Att vara rädd, är inte längre en känsla. Det är ett förhållningssätt, där rädslan fått sista ordet och styr mina val. Det är när känslan rädsla blivit till förhållningssättet rädd, som mitt och andras liv, påverkas negativt.

Se din rädsla, erkänn den, sett ord på den och låt den leda dig, men var inte rädd.