I undersökningar som görs, visar det sig att majoriteten av alla människor ber, även om de inte beskriver sig som troende. På något sätt verkar det som om bönen definierar oss som levande varelser. Det verkar som om de flesta människor vid något tillfälle i sitt liv, vänder sig till en högre makt och ber om hjälp och stöd.
För mig är bönen, det som ger mitt liv kraft och ork. Jag ber många gånger varje dag. Några av mina böner är mer "rituella", som morgonbön och aftonbön, medan andra är mer spontana. De fasta bönerna är de som ger mitt liv någon form av inramning och de spontana bönerna hjälper mig att tolka det som händer i min vardag.
Ibland känns det bäst att be en färdigskriven bön, som "Fader vår", bön 139 i en liten bönbok eller någon annan bön som någon annan formulerad. Vid andra stunder känns det bättre att be rakt från hjärtan, ordlöst eller med mina "stapplande" och sökande ord. Varje bön jag ber innehåller tre "områden":
- det jag vill tacka för,
- det jag vill be om förlåtelse för,
- det jag ber om hjälp för och om.
Bönen är ett samtal med Gud och i det samtalet finns det inga rätt och fel. Gud hör det som ditt hjärta vill, oavsett vad din mun säger.
"Bli stilla, låt tystnaden föra dig nära.
Närvaron finns där. En röst som vill bära,
ja, öppna det rum som står låst djupt inom dig,
Barnet som bor där och stumt skriker: Hör mig!
Du är en bön, Gud är din bön".
Fina ord. Bön mera som livshållning än som "action". Vi drar till stugan, önskar en fin långhelg!
SvaraRaderaHej Thorsten och tack för din kommentar.
SvaraRaderaBön är väl mer ett förhållningssätt en ett prestation?
Jag önskar dig och din familj en riktigt trevlig helg.
Krister