De senaste åren, har vi genom projektet; "Sunda arbetsplatser", arbetat med den psykosociala arbetsmiljön i Järfälla församling. I projektet har vi arbetat tillsammans med Järfälla kommun och Elfa. Grunden för projektet är, teorin om att människor trivs på sitt arbete och har mindre sjukskrivningar, om de har en balanserad arbetssituation. Det vi har arbetat med är arbetskrav, inflytande över sitt eget arbete och socialt stöd. Som ett led i att förbättra den psykosociala arbetsmiljön har vi även satsat på självkännedom och kommunikation.
I projektet har vi arbetat med tre olika "verktyg". Det har varit "DISC", "Vardagens Dramatik" och "Personaldialog". Varje arbetsplats har valt sitt eget "verktyg". Innan projektet startade gjorde vi en psykosocial undersökning som heter; "Arbetsmiljökompassen". Den mäter de upplevda arbetskraven, det upplevda inflytandet, det upplevda sociala stödet och ledarskapet.
Så här i slutet av projektet har vi gjort en ny psykosocial undersökning. Man skulle kunna förvänta sig att det skett dramatiska förändringar efter allt det arbete och all den tid vi lagt ner på kvalificerade utbildningar, föreläsningar och övningar. Men faktum är att det som helhet inte skett några större förändringar, annat än att ledarskapsindexet sjunkit något. Tittar man på enskilda arbetsplatser ser man att förändringarna är betydligt mer signifikanta. Medarbetare upplever att något har utvecklats till det bättre och annat till det sämre. Personligen tror jag att det som upplevs som sämre, beror på att medarbetarna blivit mer kritiska genom att de fått bättre kunskaper och därmed ställer högre krav.
Det som måste genomsyra all förändring och utveckling är tillit. Det behövs tillit till processen, till andras kompetens, till att "verktygen" kommer att hålla vad de lovar, till att jag själv kan utvecklas, till att det även fortsättningsvis finns en roll för mig och så vidare. Grunden till allt handlar om tillit. Man kan tycka att vi i kyrkan skulle vara fulla av tillit, eftersom vi är vana till att lita till till Gud, men när det gäller mellanmänsklig tillit verkar vi inte skilja oss från andra.
Varje dag möter jag situationer som inte gynnar en bra arbetsmiljö och vars orsaker ligger i brist på tillit. Det handlar om brist på tillit till sig själv, sina arbetskamrater, till ledningen, till organisationen och till uppdraget. Man kan ju fundera över hur man bygger upp en sådan tillit, att förändringar och utveckling blir möjlig. Jag tror att det handlar om att lyssna, vara tydlig, hålla vad man lovat, vara öppen och ärlig, inte tillåta att någon bromsar processen, ge saker och människor tid, våga misslyckas, tro på förlåtelse, försöka förstå, tolka allt till det bästa och inte ge upp.
Tyvärr finns det människor som inte vill ha förändringar och utveckling. Det kan bero på att man förlorar en roll, en position, inflytande eller förmåner. Det enklaste sättet för dessa personer att hindra förändringen är att, mer eller mindre omedvetet, så små frö av misstro hos andra, så att tilliten inte får fäste och kan växa. Detta måste man vara medveten om och inte låta sig påverkas av det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar