De misshagliga

Jag känner många människor som är övertygade, det vill säga att de drivs av något som är större och viktigare än dem själv. Jag tycker om att umgås med dem och har stor respekt för dem, även om jag inte delar deras övertygelse. De är lätta att bemöta eftersom deras övertygelse genomsyrar hela deras personlighet, deras ord och handlingar. Dessutom accepterar och respektera de när man inte håller med eller delar deras uppfattning.

Jag vet att andra tycker att de är jobbiga, kontroversiella eller "gåpåiga". Lika mycket inser jag att andra kan bli skrämda av deras övertygelse och deras rättframma åsikter och ståndpunkter. Personligen är det jag uppskattar mest, med övertygade människor, att man vet var man har dem. De nöjer sig inte med att prata om en idé utan de har ett helt koncept, där medel och metoder ingår, som de inte är beredda att rucka på i första taget. Jag tycker att det skapar tydlighet och ger trygghet.

Tyvärr är det så att övertygade människor ofta blir de misshagliga. De säger det som inte får sägas och står för åsikter och synpunkter, oavsett om de tjänar på dem eller inte. Deras övertygelse är viktigare än deras egen bekvämlighet eller deras eget bekräftelsebehov. Kanske är det därför jag uppskattar övertygade människor. Jag vet att de inte har några baktankar, är taktiska, politiskt korrekta eller att de försöker känna av, var åt vindarna blåser. De säger det deras hjärta och hjärna är fullt av och söker inte i första hand medhåll utan är beredda att ta konsekvenserna av sin övertygelse.

Det gör mig ont att övertygade människor ofta förlöjligas, förtalas eller förskjuts. De framställs som ett problem av de som drivs av idéer, där metoder eller medel är av underordnad betydelse, men "jaget" centralt. För den övertygade är allt utom "jaget" viktigt och av betydelse. Kanske är det som gör att de så lätt blir misshagliga?