Vad får det kosta? Vem ska betala?

Så gott som alltid när jag köper något så sätter jag en övre gräns för hur mycket det får kosta. Jag väger in kvaliteten på det jag köper och jag är beredd att betala något mer för god kvalitet, men inget överpris. Då jag går på restaurang väger jag också in priset på det jag beställer. Är en oxfilé värd så mycket mer än en wienerschnitzel?

Jag väger in priset även i andra delar av livet, trots att det inte handlar om ett pris i kronor och ören. Är jag beredd att lägga ner så mycket energi och tid som behövs för att uppnå det jag eftersträvar? Kan jag göra det snabbare, enklare och med mindre engagemang?

Som kyrkoherde funderar jag ofta över priset för saker och ting. Hur mycket tjänar församlingen och församlingborna? Hur mycket kostar det mig eller mina medarbetare? Vad är vinsten i jämförelse med kostnaderna? Då vinsten för församlingsborna, församlingen eller medarbetarna är hög, så finns det ingen kostnad i form av min tid, mitt engagemang och mina ansträngande som är för stor.

Hur är det då med idéer och åsikter. Har de ett pris? Hur mycket är jag beredd att anstränga mig i form av tid och engagemang för att få genomslag för mina tankar, idéer och åsikter? Personligen är jag beredd att lägga ner oerhört mycket tid, energi och engagemang för att få igenom de idéer jag tror på och är övertygad om. Men, och det är ett stort MEN, jag är inte beredd på att någon annan, ofrivilligt eller omedvetet, ska få betala priset.

Tyvärr ser jag hur man i den så kallade "kyrkliga debatten", fortsätter att driva sina egna ideal så till den milda grad, att andra människor får betala priset. Önskan att ha rätt är så stor, att man till varje pris är beredd att hävda och visa hur meningsmotståndaren har, gör och är fel. Man är villig att använda, varje till buds stående metoder, för att visa att man har rätt, även om priset är någon annans.

Ofta frågar jag mig vad som är viktigast i livet, att ha rätt eller att ha det bra. Jag vet flera tillfällen, då det även för mig, är viktigare att ha rätt än alla andra möjliga alternativ. Dock är jag endast beredd att hålla fast vid min övertygelse, om det är jag själv som som får betala priset. Andra som drabbas ska göra det av fri vilja och inte som en konsekvens. Jag har inte för vana att handla för andras pengar, åtminstone inte utan att få deras godkännande för det.

Är inte priset att ha rätt, på bekostnad av att en annan människa har, gör eller är fel, alldeles för högt?

Någon har kallat det ett modernt martyrskap, men är inte det en alldeles för enkel hållning. Martyr är inget som andra gör en till, det är något man blir av fri vilja och för sin egen övertygelse. Det som pågår i den "kyrkliga debatten" kan inte kallas martyrskap, då det inte är frivilligt och inte beror på någon egen övertygelse. Det är högst ofrivilligt och handlar om någon annans övertygelse och att bli anklagad för åsikter och ståndpunkter man inte har. I min värld påminner det mer om "avrättningar".