Gudstjänststatistik och kyrksamhet

I veckans nummer av Kyrkans tidning finns ett reportage om "kyrksamheten" i Svenska kyrkan. Reportern har tittat på hur många av de tillhöriga som kommer till söndagens gudstjänster. Järfälla församling hade det lägsta "kyrksamhetstalet" i Sverige. Det vill säga att väldigt få av våra ca 40 000 tillhöriga väljer att fira gudstjänst i våra kyrkor på söndagen kl. 11.00.

Man kan ju undra över hur människors "veckoschema" ser ut nu för tiden. Hur många jobbar på söndagarna? Hur många är engagerade i fritidsaktiviteter för barnen eller sig själv? Hur många ska sköta alla de sysslor som de inte hunnit med under veckan pga arbete och långa pendlingstider? Hur många besöker sina föräldrar eller sjuka som de inte hunnit träffa under veckan?

Jag blev "intervjuad" via mejl och av mitt långa svar så citerades några av mina meningar i reportaget. Min känsla var att jag skulle vara oroad över att vi hade så "dålig" statistik och att jag skulle vara bekymrad över alla de som inte kommer till våra kyrkor på söndagarna. Men jag är mer glad över de som faktiskt kommer än jag är orolig och bekymrad över dem som inte kommer. Varje gudstjänst ber jag för alla de som inte kommer och för att Gud ska kalla även dem till gudstjänst och tjänst i Guds rike.

Jag är nämligen övertygad om att det är Gud som kallar människor till gudstjänsterna. Oavsett till vilken gudstjänst och av vilken anledning människor kommer så är det min fasta övertygelse att det är Gud som ligger bakom. Det finns inga finare eller bättre skäl för att fira gudstjänst. Eftersom jag tar Gud på största allvar så litar jag till att Gud sköter sitt uppdrag och jag gör allt jag kan för att sköta mitt. Min uppgift är att i alla gudstjänster bekräfta den kallelsen som Gud givit människor.

För mig innebär det att alla gudstjänster är lika viktiga. Det är lika "fint" att fira en begravningsgudstjänst, en dopgudstjänst eller en vigselgudstjänst som en högmässa på söndagen. De som firar andakter på äldreboende, vid en trivselträff eller en konfirmationsträff är precis lika viktiga som de som firar gudstjänster på söndagarna. Dessutom skulle en oro för att vi var för få innebära att jag anser att de som kommer inte är tillräckligt viktiga. Jag tror också att de flesta tjänster av Gud och för Gud sker utanför kyrkans lokaler.

I Järfälla församling firar vi gudstjänst av hela hjärtat oavsett hur många som kommer eller vilken typ av gudstjänst det är vi firar. Vi skiljer inte på veckans olika dagar då det gäller gudstjänster. Alla gudstjänsttyper och gudstjänstdeltagare är lika viktiga. Under en helt vanlig vecka möter vi flera hundra människor i ett 20-tal olika typer av gudstjänster och andakter.

Nu kanske det låter som om jag inte bryr mig, men det gör jag. Dock är jag varken orolig eller bekymrad. Visst skulle det vara "roligt" om våra kyrkor var fullsatta vid varje gudstjänst, men jag tror inte att vägen dit är att förställa sig eller göra sig till. Jag tror inte att vi ska "locka" människor genom att ändra på gudstjänstens utformning eller innehåll allt för mycket. Vi ska inte heller skapa konstruerade "happenings" eller "events" för att öka statistiken. Jag tror att vi ska fortsätta att fira gudstjänster som är trovärdiga, meningsfulla och relevanta för dem som kommer. Om vi gör något annat då visar vi klart och tydligt att vi inte tror på gudstjänsten själva.

Den dag jag står inför vår Herre då tror jag inte att Han eller Hon kommer att fråga hur många gudstjänstbesökare vi hade i Järfälla församling?

Jag tror att Gud kommer att fråga; "Vad har du/ni gjort för Guds rike?"