torsdag 20 januari 2011

Får man ta hunden med sig in i himlen?

I går fick vi besked om att vår hund Terra, avlidit. I en ålder av 12 år orkade inte hennes höfter och bakparti längre. Min svärmor fick ta det tuffa och tunga beslutet att låta henne somna in. Vi är ytterst tacksamma för att svärmor, tog det beslutet och gav Terra ett värdigt avslut på sitt liv. Värst drabbar sorgen min fru som haft Terra sedan hon var valp, och mina svärföräldrar som haft henne det senaste året.

Vid 15 månaders ålder blev Terra tjänstehund i Flygvapnet. Hennes specialitet var bevakning och sök. Även om hon kunde en del skydd så passade det inte riktigt hennes mjuka lynne. Under sina år i tjänst, har hon bland annat gått högvakt vid Stockholms slott, varit med på uppvisningar för allmänheten och varit utlånad till Kustartilleriet i Karlskrona. Sin ordinarie tjänst hade hon vid F 17 i Ronneby, där många värnpliktiga hundförare haft henne som "sin" tjänstehund. Genom att hon var så lugn var det många av dem som blev fästa vid henne och ville ha med henne hem när de hade permission.

Under helger, ledighet, och de perioder då hon inte haft någon hundförare, har min fru fått ha henne hemma. Det var alltid lika roligt att följa med min fru då hon hämtade henne. Den glädje och energi Terra visade när hon såg min fru och visste att hon skulle få följa med, gjorde mig varm i hjärtat.

Då Terra gick i pension för några år sedan, fick min fru henne av Försvaret, med ett gåvobrev. Det senaste året har hon tillbringat i Blekinge skärgård tillsammans med mina svärföräldrar och deras katt Frasse. Jag brukar säga; "Terra, är den klokaste och mest väldresserade hund som finns, hon kan allt utom att läsa och skriva". Under mina morgonpromenader med henne behövde jag aldrig ha henne i koppel. Efter några dagar behövde jag inte ens ge henne något kommando. Hon visste vad jag skulle säga redan när jag tänkte det och gjorde precis som jag tänkt. Det var en ordlös kommunikation.

Även om jag har medlidande med min fru och mina svärföräldrar, så känns det bra att Terra inte lider och att hon fick ett så bra, värdigt och fint "pensionärsliv", inte minst det sista året. En av mina favoritartister, Hasse Andersson, gjorde för många år sedan en mycket populär och omtyckt sång, som heter "Änglahund". I refrängen sjunger han; "Får man ta hunden med sig in i himlen?"

Jag vill tro att Terra nu springer omkring och leker med sina gamla vänner i "hundhimlen".

6 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte21 januari 2011 16:33

    Mycket fin betraktelse, har länkat den till goda vänner som är Schäferentusiaster och själv har två sådana. Det är besöken hos dem som har tagit bort mina rester av skepsis mot Schäfrar som har sina rötter dels i barndomen, där jag omotiverat bets av en Schäfer när vi möttes på en trottoar, dels för att jag associerade dess hundar med östtyska gränsvakter och (väst)tysk kravallpolis...

    SvaraRadera
  2. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Jag har full förståelse för din "hundrädsla" då jag själv var rädd under många år p g a att jag blev biten som barn.

    Första gången jag mötte Terra var jag, om inte rädd, så i alla fall mycket reserverad. Hon drog runt mig på en vattenskidtävling så att jag kände mig till åtlöje. Det var först när jag tog ett allvarligt samtal med henne och släppte henne lös som det började hända något. När jag mötte min fru, då sa hon: "Du har väl inte haft henne lös?". Självklart blånekade jag till att börja med.

    Under lång tid lydde hon inte mig så länge min fru var i närheten, eftersom det var min fru som var "flockledaren". Så småningom blev det så att hon accepterade även mig och lydde mig minst lika bra som hon lydde min fru. Det tog tid och engagemang.

    Jag tror att det gäller att vara tydlig och konsekvent för att skapa en bra relation till en hund.

    Schäfer har aldrig varit min favoritras, men det är en otroligt bra brukshund, som är tjänstvillig och lätt att dressera. Precis som du skriver så förknippar vi schäfern med makt, auktoritet och farlighet. Det har jag märkt då jag varit ute på promenader. Inte minst människor från andra länder har blivit väldigt reserverade och i vissa fall rädda.

    Ha en trevlig helg.

    Krister

    SvaraRadera
  3. Det är klart Terra är i himlen och springer på gröna sköna ängar där kan hon leka med min Hedwig, Quintus, och alla andra älskade djur

    SvaraRadera
  4. Hej Anonym och tack för din kommentar.

    Eftersom Noa fick i uppdrag att rädda ett han och ett hondjur av alla slag och det i Johannes uppenbarelse står att lejon och lamm ska leka med varandra, så är jag också övertygad om det.

    Jag tror att Terra leker med Hedwig, Quintus min frus förra hund Ollie, min barndoms bästa vän taxen King, min schnauzer Alfons och alla andras djur som avlidit.

    Hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  5. Jag misstänker att det känns ordentligt i hjärteroten just nu för din fru. Hälsa henne så gott från oss. Marie

    SvaraRadera
  6. Hej Marie!

    Jag hälsar henne.

    Allt gott!

    Krister

    SvaraRadera