Jubileum - historia och framtid

I går var det 14 år sedan jag prästvigdes och i dag är det ett år sedan biskop Eva, mottog mig som kyrkoherde i Järfälla församling. Här om dagen pratade jag med en präst som prästvigdes i samma gudstjänst som jag. Vi var båda överens om att tiden gått oerhört fort. Det har hänt så mycket i våra egna liv och i Svenska kyrkan, under de senaste 14 åren.

Nu är jag inte en person som ägnar särskilt mycket tid till att blicka bakåt, med nostalgiska ögon. Jag är definitivt ingen som tycker att allt var bättre förr. En del var det säkert, men det tar en massa tid och energi att längta efter tider som flytt. Det är som det är. Jag är äldre och förhoppningsvis bär jag med mig erfarenheter av det som hänt. Visst kan jag, med glädje, tänka tillbaka på gamla tider. För av någon anledning så minns jag oftast det som var bra och roligt. Det som inte var så bra bär jag med mig som en erfarenhet av det jag ska undvika.

Jag ägnar mycket mer tid och energi åt att titta framåt. Hur ska framtiden bli? Vad kan jag göra för att det ska bli bra? Hur ska jag undvika de saker som jag vet påverkar framtiden negativt? Vad behöver jag utveckla och förändra hos mig själv? Hur ska jag bevara min integritet? Var går mina gränser? Vad kan jag ställa upp på och vad kan jag inte gå med på?

Självklart måste jag ständigt stanna upp och reflektera över hur det är just nu. Jag måste också utvärdera det som varit. Men det är inte samma sak som att "längta tillbaka", till den tid som förflutit. Hur mycket jag än vill och försöker, så kan jag aldrig vrida klockan bakåt. Jag kan aldrig förändra historia och jag kan inte återvända till den. Det enda jag kan påverka är framtiden. För att göra det bästa av den tid som ligger framför mig, då är det viktigt att minnas och utvärdera historien, utan att fastna i den.

I går och i dag tänker jag på, och minns, min prästvigning och förra årets kyrkoherdemottagning. Jag läser igenom predikan, tal, minnesord och allt det som jag sparat från dessa dagar, för att försöka hitta det som bär mig även i framtiden.