Ibland lyckas jag inte att hålla min tro i huvud, hjärta och händer. Jag klarar inte av att tänka, känna och göra, det jag vill och tycker att jag borde.
De som tror att trons väg är en flykt från verkligheten, har fullständigt missuppfattat vad vår kristna tro är och betyder. Det har även de som tror att tron ska leda till framgång, evig lycka, pengar eller makt. Att vandra trons väg är att fullt ut bejaka det mänskliga livet, med allt vad det innehåller av glädje och sorg. Tron skyddar oss inte mot livet utan den hjälper oss att tolka livet i ett större perspektiv. Vandringen går ut på att vi ska bli, de människor vi är tänkta att vara.
För att kunna leva fullt ut som människor i den värld som vi kallar vår, då behöver vi en mening, vi behöver begripa det vi upplever och vi behöver redskap för att hantera vårt liv. Vandringen på trons väg är ett försök att skapa mening, begriplighet och hanterbarhet.
Precis som när vi ger oss ut på en fjällvandring, så behöver vi utrustning för att klara de strapatser som vi kommer att möta under livets vandring på trons väg. Gudstjänst, förlåtelse, nattvard, bön, välsignelse och psalmsång, är några av de saker jag tagit med mig under min vandring. Jag har ingen ryggsäck att packa mina saker i, utan de finns i bibeln och psalmboken. Min vandring underlättas även av att jag genomför den tillsammans med andra, som valt samma väg.
I stunder av trötthet, osäkerhet, tvivel, rädsla och uppgivenhet är det precis lika viktigt ta rast och vila, på trons väg, som det är när man vandrar på fjället. Dock får rast och vila inte bli så lång att jag blir apatisk. Om jag vill nå längre på trons väg, då måste jag våga lita till att vägen leder mig dit jag vill och önskar.
När huvudet inte är med, när hjärtat känns tomt, när händerna inte längre lyder - ge inte upp! Fortsätt gå. Läs din bibel, fira din gudstjänst, be din bön - tack, hjälp, förlåt -, ta emot Jesu kropp och blod i nattvarden, ta emot Herrens välsignelse och sjung din favoritpsalm. Så småningom kommer ditt huvud att fyllas med nya tankar och insikter, ditt hjärta att brinna och dina händer att göra det du förmår och kan.
Lita till Gud, han överger dig inte. När livet brister och det blir alldeles mörkt runt omkring dig, då är Gud som allra närmast. Sträva på, steg för steg, det första är lika viktigt som det sista. Ge inte upp!
Vad klokt och insiktsfullt. Jag har kommit att fundera mycket på vad tro är genom min universitetskurs och jag gillar hur du beskriver tro, för mig på ett begripligt sätt- det ena utsluter inte det andra. Just tanken att gå livets väg med stöd av en tro kan hjälpa och trösta. Jag är troende men inte i någon sammanslutning utan jag bär min tro i mitt hjärta på mitt sätt. Det har lugnat och stöttat i de situationer som jag hittills blivit prövad i mitt liv. En människa är mycket mer än fysisk kropp och jag vill tro att det finns något större än människan- en större plan än livet här på jorden. Den tanken gör det uthärdligt när man möter såväl positiva som mindre positiva händelser. Kanske jag finner den sammanslutning jag kan tänka mig att höra samman med genom min utbildning men jag kan oxå tänka mig att fortsätta min egna vandring i min uppfattning..Ha en fortsatt fin kväll, Mia i Wien
SvaraRaderaHej Mia och tack för dina vänliga ord.
SvaraRaderaJag känner igen mig i din beskrivning. Livet är fascinerande och när man inser det, då öppnar man sig för någon eller något som är större än oss människor.
Jag hoppas att du hittar ett sammanhang, där du samtidigt som du känner att du kan utveckla din tro, känner att du kan vara dig själv och tro på ditt sätt.
Förutom att det är lättare att vandra med någon annan, så är det betydligt roligare. Det finns sammanhang som inte försöker mäta eller värdera din tro, den dag du känner att du vill eller behöver det.
Lycka till med din vandring, oavsett på vilket sätt eller i vems sällskap den sker - ditt eget eller tillsammans med någon/några andra.
Ha en trevlig kväll i Wien.
Krister
När allt med tron är som det ska är det - Tranströmer! - valv efter valv som öppnar sig. När den är som svagast är det ljuset i slutet av tunneln och förhoppningen att det inte är ett mötande tåg. Vardagens tro ligger någonstans däremellan...
SvaraRaderaHej Thorsten och tack för din kommentar.
SvaraRaderaJag gillar din beskrivning av tron...
Kul att Tranströmer fick Nobelpriset.
Krister