Vara och göra

Som kyrka och kristen gäller det att hitta en balans mellan att vara och att göra. Den som bara befinner sig i ett "varande" uppfyller inte det uppdrag som vi fått. Å andra sidan kan man inte bara göra uppdraget. Det går inte heller att göra så mycket att "görandet" blir till ett "varande".

Efter min vecka i klostret Bose, har jag blivit styrkt i att det är "varandet", som ska omsättas till "görandet", och inte tvärtom. Låter det konstigt?

Martin Luther sa: "Goda gärningar gör ingen kristen, men en kristen gör goda gärningar".

Vi är kristna därför att vi är döpta, inte för att vi gör goda gärningar. Hur många goda gärningar vi än gör, så blir vi inte kristna av dem. Men som kristna kan vi inte heller nöja oss med att vi är döpta. När vi gör goda gärningar ska vi göra det för att det är en följd och en konsekvens av vårt dop.

Jag har också blivit styrkt i min övertygelse om att man kan inte bli mer kristen, bättre kristen eller finare kristen än någon annan, därför att man inte kan bli mer, finare eller högre, än döpt i vår kyrka.

Att vara kristen handlar om att bli den människa som jag är tänkt att vara. Man kan ha kommit en längre eller kortare bit på den vägen, men jag är inte bättre eller sämre kristen, beroende av var jag befinner mig. Alla är vi på väg och vi behöver varandra för att klara den resan.