Det är skandalöst att vinstoptimering går före en empatisk och human vård. Är det någon av oss som vill bli undernärda och ligga i våra egna extremiteter med liggsår, när vi blir gamla? Är det någon av oss som vill se våra anhöriga göra det? Är det rimligt att en gammal människa ska få vänta i timmar för att gå på toaletten, eller serveras frukost en halvtimme innan lunch, för att det är för lite personal?
Jag har inget emot att de som tar hand om våra äldre, tjänar pengar. Jag tycker till och med att de ska ha en hög lön, eftersom de utför ett viktigt och ansvarsfullt arbete. Men från det, till att införa bonusar för att de gör vinster, genom att dra ner på kvaliteten, är oetiskt.
Borde inte en viss procentsats av eventuell vinst, återinvesteras i verksamheten i form av utbildning för personalen, förhöjd vårdkvalitet och fritidsaktiviteter? Är det rimligt att man kan investera i äldrevård för att tjäna pengar? Är det inte fråga om att investera i människor, där avkastningen mäts i form av livskvalitet och lycka?
Ja, det här är fullständigt sanslöst. Utöver problemet med vinstoptimering och dålig tillsyn finns det en annan allvarlig aspekt hos det hela. Förr fanns det just i Sverige, med sina sjävständiga människor, en ansvarskultur där man orädd vågade säga ifrån. Sedan nedskärningarna i början av 90-talet har vi dock fått en rädslans kultur där man göömmer sig bakom reglerna, skyller på varandra och, trots lex Sara och lex Maria, ej vågar slå larm, i synnerhet i privata företag utan meddelarskydd.
SvaraRaderaCivilcourage kan inte tvingas fram med en lag (som KD tror), utan den måste uppmuntras i skolan, i hemmet och i arbetslivet, där man inte ska ha en snygg policy på pappret att visa upp för yttervärlden, men en helt annan mellan skål och vägg. Sedan ska samma skydd för "whistleblowers" gäller hos offentliga och privata arbetsgivare.
Ansvarstagagande och civilcourage - det är också ett bra ämna att predika om, exvis med berättelsen om den barmhärtige samaritern som utgångspunkt!
Oanständigt är ordet. Privatisering överallt är inte rätt väg att gå.
SvaraRaderaEn fundering dock, fungerade det alltid helt oklanderligt tidigare, när alla ålderdomshem, äldreboenden (och allt vad de har hetat) var kommunalt eller landstingsdrivna?
Beror vanskötseln verkligen bara på driftsformen, eller?
Var det bra ännu längre tillbaka, när de gamla vårdades i hemmet, ofta av en ogift hemmadotter eller en ingift svärdotter?
Nej, jag försvarar inte Caremas m fl handlande och deras vinstmaximeringstänkande. Det jag funderar på hur vi öht tänker på och arbetar med och känner med våra gamla.
Håller helt med dig. Det är oanständigt att de människor som arbetat ett helt liv, för att ge kommande generation en möjlighet till bättre levnadsvillkor, än de själva hade, "avtackas" på detta sätt. Någonstans på vägen måste det vara politiska beslut som gjort att vi idag har den äldrevård vi har och nu måste vi hitta samma väg tillbaka.
SvaraRaderaKommunerna måste kunna ställa högre krav på utförarna. Det är oftast någon av de tre största utförarna som vinner upphandlingen och på så sätt har de självklart flera äldreboenden i samma kommun.
Förutom självklara grundläggande nivåer och krav, som mer personal, borde kommunen få in förbehåll som gör att om utförarna missköter ett boende så förlorar de alla kontrakt och inte heller kan vara med vid kommande upphandlingar under, låt oss säga, en två-årsperiod. Det skulle bli mer kännbart för ägarna än att de, som idag, på sin höjd förlorar kontraktet på det specifika boendet. Som det är nu får anhöriga och boende ett lamt ursäktande som egentligen inte betyder någonting medan riskkapitalisterna fortsätter att tjäna pengar på övriga boenden. Jag tror att detta kan vara ett sätt att komma tillrätta med problemet.
Ett sätt att hyfsa till offentlig upphandling är att införa att man ska det näst billigaste budet. Då kan man inte vinna upphandlingen genom ett orealistiskt lågt bud som sedan inte går att hålla utan att kompromissa med kvaliteten. I min bransch (järnväg) skulle vi få bort "röda prislapp buden" som det alltid kommer surt efter och samma gäller säkert även för vårdföretag!
SvaraRaderaHej Thorsten, Annika och Anonym.
SvaraRaderaTack för era kommentar. Det framgår med all önskvärd tydlighet att det inte bara är jag som är/blir upprörd av det som framkommit de senaste dagarna om äldreomsorgen.
Jag tror inte att det var "bättre förr". Det förekom säkert problem även då äldreomsorgen bedrevs av kommuner och landsting. Jag tror inte att problemet är att våra politiker har avreglerat eller privatiserat äldreomsorgen. Problemet bygger nog mer på tillsyn och kontroll.
Det är i mina ögon bra att fler får möjlighet att lägga anbud på att bedriva äldreomsorg. Det gör mig inget att någon "tjänar pengar på det". Problemet uppstår då vinsten beror på brister i vården och skötseln av våra äldre. Om du sköter uppdraget perfekt, då ska du också kunna tjäna pengar på det. Jag tror att alla är beredda att betala för kvalitet. Men hur kontrollerar man att det är kvalitet?
Hur genomförs kontroller och undersökningar? Av vem? Hur agerar man då man upptäcker brister och fel? Hur mycket är det ok att man tjänar på att ta hand om våra gamla? Varför går gränsen där? Vad ska man göra med den vinst som överskrider gränsen?
Jag tror också att det kan vara en väg att alltid välja det näst billigaste budet, eller att om man missköter sig så blir man av med alla sina tillstånd i den kommunen.
När det gäller "whistle-blowers", så tror jag att de finns. Frågan är om någon hör/vill höra, då de visslar? Ska de vissla till den chef som har bonus? Till nästa chef som har högre bonus? Till den nämnd som gjort upphandlingen?
Jag hoppas att "debatten" och förslagen fortsätter, och jag hoppas att någon som kan påverka läser vad ni skriver.
Med vänliga hälsningar
Krister
Håller med Annika i det hon skriver.Thorsten har ett bra förslag,nämligen att anta det näst billigaste budet i offentliga(stat,kommun landsting)upphandlingar.Då kanske risken för orealistiska/lycksökande bud/aktörer minskar./Petter
SvaraRaderaCarema är dessvärre antagligen bara toppen på ett isberg. Personligen har jag mycket svårt för aktiebolag som undkommer skatt utomlands och särskilt när det kommer ur allmänna verksamheter som vi finansierar skattevägen. Det finns allmänna verksamheter som sköts orationellt pga dålig kontroll eller inkompetent planerig. Men det kan man rätta till utan utförsäljning som genererar profit.Jag som bor i Nyköping och älskar att åka tåg vet vad splittringen av denna verksamhet fört med sig. KAOS! och papegojors upprepning "det är inte vårt bord". Men hemtjänstprofitörerna är väl det värsta. Jag skäms.
SvaraRaderaYESS, Ulf, kunde inte ha sagt det bättre. Atomiseringen av järnvägen är ett stolleprov, elektronerna bryr sig inte om att de i övergången mellan kontaktledning och strömavtagare vandrar över från Trafikverkets domäner till SJs, Tågkompaniets, kretis och pletis domäner... Det är en strömkrets och därmed tekniskt ett ansvarsområde!
SvaraRaderaOch när jag var på apoteket i dag då såg jag att de knackade in alla receptuppgifter manuellt. Varför, frågade jag, det borde ju redan finnas i datorn? Svar: Efter uppdelningen och privatiseringen fick de olika apoteksbolagen inte behålla ett gemensamt datasystem, alla måste börja från scratch. Tablå!
Hej Petter, Ulf och Thorsten.
SvaraRaderaTack för era kommentarer och er lust och vilja att fortsätta och utöka debatten.
Personligen har jag inget emot utförsäljning av statliga bolag eller privatiseringar och avregleringar. Monopol ställer ofantligt stora krav på utföraren. Även i en privatiserad värld finns det företag som skaffat sig ett monopol i realiteten. De är inte roliga att tas med och de sätter priser helt ut i det blå.
Samtidigt så tror jag att allt måste tänkas igenom in i minsta detalj. Jag tror också att det måste finnas tillsyn och kontroll. Kanske borde man även lägga in krav på samverkan?
Högsta kvalitet till ett rimligt pris, borde väl vara ett bra motto, oavsett om det gäller äldreboende eller järnvägstrafik?
Med vänliga hälsningar
Krister
Jag är ingen förklädd gammalkommunist som vill att allt ska vara i samhällets ägo och jag håller med att monopol och oligopol är lika illa. Det finns ingen genväg, men utan ett stringent regelverk och tät uppföljning och övervakning gör den mänskliga svagheten tyvärr att missförhållanden gror. Och sedan bör t ex meddelarskyddet vara lika stort för all offentligt finansierad verksamhet oberoende av huvudmannaskap. Det är den förskrämda tystnaden som inger mig oro! Och sedan bör ansvarsområden och gränsdragningar vara kristallklara, detta gäller också offentlig verksamhet, där det är förnedrande att "färdigbehandlade" gamla bollas mellan kommun och landsting.
SvaraRaderaHej Thorsten och tack för din kommentar.
SvaraRaderaJag tror absolut inte att du är någon "gammalkommunist".
Delar helt din uppfattning att allt måste vara genomtänkt in i minsta detalj. Ibland är det säkert bättre att vänta med utförsäljning eller avreglering tills man tänkt igenom det ett par varv till.
Det blir löjeväckande när man delar upp verksamheter för att kunna få in fler aktörer, då man redan från början borde inse att det blir samordnings och samverkansproblem.
Gränssnittet mellan olika verksamheter bör vara mycket tydligt och det bör också vara reglerat hur övergångar mellan olika verksamheter ska gå till.
Du pekar på en av de svåraste gränser som jag råkat ut för, den mellan landsting och kommun. Jag har ännu inte helt och fullt begripet hur den ser ut, hur den fungerar och var jag ska vända mig i vilka frågor.
Trevlig kväll.
Krister
Igår läste jag följande mening: Ska vi acceptera att våra gamla auktioneras ut? Det var i ett ärligt och seriöst sammanhang. Att bara uttryckssättet kommer upp på agendan borde få varenda förkunnare i de kommande adventsgudstjänsterna att flammande lägga ut Jesu tal i Nasarets synagoga. "Fattiga ger han sin rikedom, läker de slagnas sår. Den som var bunden , trött och tom frihet och glädje får." Det vore ett trovärdigt adventsbudskap till det samhälle som förvägrar de minsta att vara med och till dem med makt att roffa åt sig själva istället. Frälsning, frihalsad, från alla former av förtryck, Inte bara andligt förtryck utan också socialt. Men när Jesus blev så närgången var det ytterst nära att han själv hade blivit nerknuffad i ättestupan.
SvaraRaderaJa Ulf, man kan inte låta bli att associera till hur barn och gamla auktionerades ut för inte alltför länge sedan och se hur detta kommer tillbaka i lätt förklädnad. Tanken går till Emil i Lönneberga och kommanduran i fattighuset och till Rasmus på luffen!
SvaraRaderaHej Ulf och Thorsten.
SvaraRaderaTack för era kommentarer.
Ulf: Amen!
Thorsten: Likheterna är slående.
Med vänlig hälsning
Krister
Det är oetiskt och omoraliskt med allt detta, men det inte bara skattepengar det handlar om, utan även att dom "snor" pengar för dom äldre för dom betalar även själva för den så kallade vården och omsorgen och gärna så mycket som möjligt/Agneta
SvaraRaderaHej Agneta och tack för din kommentar.
SvaraRaderaUnder veckan har det, i media, blivit väldigt tydligt att vi är många som håller med dig.
Med vänliga hälsningar
Krister