Gästbloggare II - Thorsten Schütte

Växthuseffekten och skapelseansvaret

Förra veckan var det Kyrkornas Globala Vecka, vilket utöver årets tema migration alltid riktar uppmärksamheten särskilt på vad som händer med skapelsen och vårt ansvar i detta. Med en fast förankring både i kristen tro och en gedigen naturvetenskaplig bakgrund, med ett meteorologistudium i början och sedan, via åskforskning, övergång till elektroteknik, snubblar jag allt oftare över klimatskeptiker, inte minst bland kristna, som tar ganska marginellt vetenskapligt sjabbel från klimatforskarnas sida som ursäkt för att hälla ut badet med badkaret: Växthuseffekten existerar inte, det är bara att elda på med fossila bränslen, det gör inget.

Jag känner som både kristen och tillräckligt bra insatt i växthuseffektens fysik att jag inte kan tiga om detta. Därför tar jag mig an tre av de vanligaste argumenten mot växthuseffekten:

1) Växthusgaser och växthuseffekten är påhitt. Inget kunde vara mera fel, det är tack vara växthuseffekten, främst av gaserna vattenånga och koldioxid, att vi har det hyfsat tempererat här på jorden. Utan växthuseffekt skulle vi frysa ihjäl. Men för mycket av det goda är inte bra.

2) Den låga halten koldioxid i atmosfären kan inte påverka växthuseffekten även när den nu har ökat genom fossileldning. Det räcker med en knivsudd kaliumpermanganat för att färga flera liter vatten lila genom att absorbera vissa av det synliga ljusets våglängder. Den mycket blygsamma mängden ozon i stratosfären absorberar de mesta av solens mera kortvågiga och farliga UV-strålning. På samma sätt absorberar koldioxid i atmosfären redan i låga koncentrationer mycket av den infraröda värmestrålningen som jorden vill sända tillbaka till rymden och behåller därmed mera värme kvar i atmosfären.

3) Den observerade temperaturökningen de senaste hundra åren på jorden är mindre än växthuseffektens teori förutspår och har dessutom stannat av. Temperaturökningen har inte stannat av, i polartrakterna snarast accelererar den. Och temperaturökningen hittills överensstämmer faktiskt med de första beräkningarna av sammanhanget koldioxidhalt – jordens medeltemperatur som vår stora svenska fysiker Svante Arrhenius publicerade redan 1896!

Diskussionen mellan vetenskapens huvudfåra i klimatfrågan och klimatskeptikerna har stora likheter med diskussionen mellan dem som tycker att evolutionsteorin är en rimlig hypotes och kreationister / anhängare av intelligent design. Och precis som dessa två ”läger” ändå kan vara överens i tanken om ansvaret att vårda skapelsen, bör även klimatskeptiker och vi andra kunna enas om att minska användningen av fossila bränslen. Utöver koldioxidutsläppen orsakar de andra negative miljöeffekter, inte minst genom att utvinningen av dessa sinande råvaror lämnar ett växande ekologiskt ”fotavtryck”, med oljeutvinningen ur oljesand som ett skräckexempel. Att elda upp dessa icke förnybara resurser i pannor och motorer är ett slöseri med råvaror som måste fasas ut till förmån för mera förädlade produkter, allt från polymerer/plaster till mediciner.

Att inte vifta bort växthuseffekten men att ta den på allvar, det är att ta ansvar för skapelsen!