Fastan

I söndags firade vi "Fastlagssöndagen", som i folkmun kallas för "köttsöndagen". I måndags var det "fläskmåndagen" och i tisdags var det "fettisdagen". I går inleddes fastan genom att vi firade "Askonsdagen". Vi har nu 40 dagar att göra bot och bättring, inför för Påsken.

Varför fastar man? Vad är syftet med fastan och vad är det man vill uppnå? Fastar man för att komma närmare Gud? För att komma till insikt om sitt sätt att leva? För att lära sig uppskatta andra saker, eller för att uppskatta de saker man avstår ifrån än mer? Fastar man för att göra världen till en bättre plats?

Fastan är en mycket gammal tradition, av att avstå från animaliska produkter. Grundtanken är att vi genom försakelse, bättre ska inse vårt djupaste behov av Gud, som är vårt "dagliga bröd". I modern tid har fastan kommit att bli en tid då vi avstår, för att dela med oss av det vi äger i överflöd. Det har blivit en förskjutning från enskilda religiösa behov, till solidaritet och barmhärtighet.

För mig innehåller fastan både mina djupt personliga behov av att komma närmre Gud och att dela med mig av det jag äger i överflöd. Den innehåller även att göra saker jag normalt sett inte gör.

Jag vet människor, som under dessa 40 dagar avstår från att; ta emot nattvarden, äta kött, dricka alkohol, göra restaurangbesök, köra bil, utöva nöjen, nyttja tobak, ha sex och använda Facebook, för att nämna några saker.

Listan kan göras mycket längre. Det viktigaste, tror jag, är att veta varför jag fastar eller avstår från saker, mat eller aktiviteter. För vem skull gör jag det? Om jag gör det av solidaritet eller barmhärtighet, på vilket sätt kommer min fasta andra till godo? Ingen blir ju mätt, av att jag går hungrig.

Nu undrar säkert någon hur och på vilket sätt jag fastar. Det är en sak mellan vår Herre och mig. Dock vet jag att fastan inte är en prestation för någon annan, än mig själv. Fastan är inte heller en salighetsfråga.