I dag, när jag körde hem från Uppsala, hörde jag en språkvetare förklara de två begreppen i ett radioprogram. Rent språkligt var jag helt ute och cyklade när jag skrev mitt förra blogginlägg. Även om jag har rätt att tolka och filosofera kring ord, så betyder orden följande:
Själv: att klara sig utan hjälp av andra.
Ensam: att inte ha något sällskap.
Det innebär att när jag svarade kyparen att jag inte var det minsta ensam, men att jag skulle äta själv, så var det inte helt korrekt språkligt. Jag var ensam - jag hade ju inget sällskap, men jag klarade av att äta själv - det vill säga utan hjälp av någon annan.
Jag får fundera ytterligare några varv kring ensam och själv.
Intressant..jag funderade mycket på den känsla av "ensamhet" jag bar på när jag var som mest under isen. Kunde inte förklara och de som ensam" men det var just så jag kände mig. Helt försökte förstå tröstade med "du är inte själv i mina egna stormar och det fanns ingen som kunde hjälpa/nå fram i den upplevda "ensamheten". Det var en otroligt viktig period i mitt liv nu så här i efterhand.
SvaraRaderaJag tydde mig mycket till det engelska språker dvs att jag kände mig lonely men var inte alone..jag tycker inte vårt språk kan förklara ensamheten på ett bra sätt.Själv och ensam berättar inte det som jag kände och som jag tror många runt omkring oss känner..
Hej Mia och tack för din kommentar.
SvaraRaderaJag delar helt din uppfattning. Vårt språk är ibland fattigt. Jag tycker att själv är ett tillstånd som inte behöver vara negativt och att ensam är en känsla av att vara övergiven. Precis som du så tror jag att många har en upplevelse att orden inte betyder det som språkvetare menade.
Det engelska språket har ju många fler ord och nyanser. Vi har samma ord för tro på Gud och tro på någon. Engelskan har faith och belive som översätts till tro, men har helt olika betydelser.
Allt gott.
Krister
Jag har alltid gjort samma tolkning som du på 'ensam' och 'själv' och kommer nog att fortsätta så. Jag är ofta själv men sällan ensam, tycker det är ett bra sätt att se på saken och beskriva det för andra på. Jag är ingen ensamvarg och saknar inte vänner, men jag är ändå så himla glad för att jag trivs med att vara själv!
SvaraRaderaMvh//Lars
Hej Lars och tack för din kommentar.
SvaraRaderaÄn så länge så gör jag också samma distinktion mellan ensam och själv.
Tyckte bara att språkvetarens förklaring kullkastade en del av mitt resonemang.
Kan man säga att du klarar av att vara ensam själv?
Det vill säga att du klarar av att vara ensam utan hjälp av andra?
Vår tolkning av ensam och själv, kan inte ligga alltför långt från den språkliga "sanningen".
Trevlig helg.
Mvh//Krister
Hm. Vill nog hävda att jag är ’själv’ dvs ’mig själv’ hela tiden, vem skulle jag annars vara? Att sedan ungdomar använder uttrycket felaktigt, som exempelvis ”bo själv” när de menar ’bo ensam’ (eller möjligen ’självständigt’) måste ju inte få mig att göra det.
SvaraRaderaHej Anonym och tack för din kommentar.
SvaraRaderaJag gillar ditt sätt att förklara själv.
Det är ju klart att vi är oss själva, annars vore vi ju skådespelare hela tiden. Just den förklaringen av själv lämnade aldrig språkvetaren. Hon fokuserade att själv var något man gjorde utan hjälp.
Kan man vara sig själv utan hjälp från omgivningen? De är väl en förutsättning för att jag ska kunna vara mig själv?
Trevlig helg.
Krister