Jag tror inte det. Jag uppfattar inte mig själv som feg. Om jag skulle beskriva mig själv så skulle jag säga, att jag är modig, att jag har civil-kurage och en hög integritet. Anledningen att jag inte skriver om vissa saker är att jag inte vill utdela "rallarsvingar" som jag inte behöver ta ansvar för. När jag säger min mening så försöker jag vända mig till den eller dem det berör och den instans som är ansvarig. Jag vill inte "torgföra" mina åsikter för att få medhåll eller för att skapa en debatt som inte leder någon vart.
Det är lätt att tycka, så länge man inte behöver ta ansvar för det man säger eller skriver, jag vill inte bidra till det. Jag vill inte heller starta konflikter eller motsättningar som jag inte kan vara med och lösa. I mina ögon så finns det tillräckligt med problem, utan att jag ska behöva spä på dem. Visst finns det tillfällen då jag skriver vad jag tycker i någon aktuell eller brännande fråga, men då vill jag skriva för och inte emot någon eller något.
Man kan tycka att jag skriver om I-landsproblem, som ensamhet, integritet, ödmjukhet osv, men jag vänder mig till den enskilda människan oavsett vilka politiska eller religiösa åsikter de har. Jag vill skriva om de små funderingar som de flesta av oss går omkring med och som jag inte kan läsa om i dagstidningarna.
Jag vill att mina läsare ska känna igen sig i det jag skriver och jag vill bidra till att göra det vardagliga livet mer meningsfullt, begripligt och hanterligt. I en kommentar var det en av mina läsare som skrev något i stil med; "Jag läser din blogg när jag behöver lugna ner mig, efter att ha läst andra bloggar".
Är det fegt och politiskt inkorrekt?
Hej!
SvaraRaderaJag resonerar som du. Skulle kunna skriva spaltmetrar om mitt arbete tex men det skulle endast göra medborgare oroliga och är man sjuk och utsatt vill man inte ta del av det som finns på insidan. Det gagnar ingen och jag håller med om att det ej är konstruktivt även då jag är mycket frustrerad. Jag använder mig av de kanaler som finns inom vårt system även om det sällan leder till förändring. Visst skulle jag kunna "vissla" men ärligt, jag tror inte att jag orkar ta hand om det efterföljande. Fegt-ja, kanske. Min filosofiska läggning är så mycket gott för så många som möjligt men jag stoppar mig själv. Tråkigt men en koloss tar åratal att vända runt. Jag utgår från mig själv, mina upplevelser och undviker blanda in andra i min blogg. Kanske jag är lätt paranoid oxå från den bakgrund som jag oxå delar med dig (fm) där det är inpräntat att den lede fi kan använda det som kommer ut oövertänkt. Jag önskar dig en fortsatt bra dag och jag läser din blogg med behållning. Mia
Fotsätt som nu, citatet:
SvaraRadera"Jag läser din blogg när jag behöver lugna ner mig, efter att ha läst andra bloggar".
Beskriver på pricken hur jag uppfattar och uppskattar Din blogg.
Nämnde för en tid sedan att jag skulle dialogpredika. Det gjorde jag i söndags, det kändes jättebra!
Hej Mia och Thorsten och tack för era kommentarer och positiva feedback.
SvaraRaderaThorsten: Kul att din dialogpredikan kändes jättebra. Den var säkert uppskattad.
Mia: Visst är det så att man ibland skulle vilja "vissla" om saker och ting. Men frågan är vad priset blir... Kommer det något gott ut av det? Eller sårar man bara andra människor?
Jag har hundratals saker som jag skulle vilja skriva om. Saker och företeelser som jag tycker är fel eller konstiga, men om jag skulle skriva om det, då skulle jag lämna ut både mig själv och andra, till ingen nytta. Jag är ju fostrad i samma skola som du och det är jag stolt över.
Under min tid i försvarsmakten lärde jag mig att kritik håller vi inom organisationen och beröm lämnar vi ut. Ibland undrar jag om inte andra organisationen har precis det motsatta förhållningssättet.
Med vänliga hälsningar
Krister
Det är ju din blogg. Du skriver ju vad du vill.
SvaraRaderaI-landsproblem ? Hur ska du kunna hjälpa andra om du inte är stark själv...
Hej Anonym och tack för din kommentar.
SvaraRaderaJag är helt medveten om att jag skriver det jag själv vill, precis som mina läsare själv väljer vad de vill läsa.
Jag tror att vi kan vara starka på olika saker, vid olika tillfällen och på olika sätt. Alla är någongång stark och alla behöver någon gång hjälp. När jag är stark så kan jag hjälpa andra och när jag inte klarar av något, då ber jag någon annan om hjälp.
För mig är det inte finare att ge än att ta emot hjälp. När jag kan hjälpa någon så händer det något med mig och när jag behöver hjälp, då händer det något med den som hjälper mig.
Vi hänger alla samman och är beroende av varandra.
Med vänliga hälsningar
Krister