tisdag 8 mars 2011

Ensam eller själv? Del 3

Denna vecka känner jag mig ensam, eftersom min fru är bortrest för att arbeta i Luleå.

Men jag klarar mig utmärkt själv, även om det är mindre roligt och känns tomt. Dessutom är det betydligt mer att göra när man är ensam. Jag måste lämna och hämta på dagis, handla, laga mat, diska och tvätta, själv. När barnen somnat får jag tillbringa en stund i soffan framför tv:n, ensam.

Det är tur att de stora barnen kan hjälpa till med hushållssysslorna och hämta lillasyster på dagis, annars hade det varit väldigt tungt. Tur också att man kan ha möten via telefon så att man inte är bunden till en särskild plats.

Återigen funderar jag över begreppen ensam och själv. Det blir tydligt för mig att ensam är en känsla och själv är ett tillstånd. Jag klarar mig själv, men vill inte vara ensam. Även om jag har stort utbyte av alla mina barn, så saknas något och någon, när min fru inte är hemma. Hennes frånvaro väcker en känsla av ensamhet även om jag klarar mig själv.

14 kommentarer:

  1. Jag vet vad du menar, även om jag inte tycker det är tung att vara ensam så är det i alla fall roligare när mannen är hemma.

    Jag gillar att kunna småprata lite på kvällen, hunden är lite småtråkig i det fallet och sonen är mest på en massa idrott. Det är trevligt att äta middag tillsammans. Men det har blivit en vardag att vara ensam flera kvällar i veckan.

    Nästa vecka lär vi dock ses mest hela tiden, undrar hur det skall gå ;-)

    Marie

    SvaraRadera
  2. Hej Marie och tack för din kommentar.

    Visst är det märkligt hur vi använder begreppen ensam och själv?

    Jag gillar att vara själv, men jag hatar att känna mig ensam. Oftast när jag är utan sällskap så känner jag mig inte ensam men jag vet att jag klarar mig själv.

    Jag brukar längta efter några dagar då jag är själv i stugan. Då känner jag mig aldrig ensam...

    Tror att jag måste fundera mycket mer kring ensam och själv.

    Det blir spännande att se hur det går när mannen är hemma varje kväll en hel vecka...

    Hälsa familjen.

    Krister

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte8 mars 2011 22:27

    Hej Krister, snart har Du ihop material för en hel predikan kring ensam och själv. Tänker på vår Herre som valde 40 dagars ensamhet i öknen. Jag känner ibland en stygn av dålig samvete när jag kommer hem på lunch, tror att jag är själv, men min son eller dotter också är hemma, när jag just såg fram emot en stund i ensamhet som avbrott från jobbet. Man ska ju vara glad när man träffar sina älskade barn...

    SvaraRadera
  4. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Ja, jag kan snart ha en predikan om ensam och själv.

    Till vardags verkar ensam vara ett ord som man använder i negativa sammanhang och själv ett man använder när man inte upplever något negativt. Själv är självvalt och ensam är en konsekvens.

    Jag tror att vi alla längtar efter stunder då vi är självvalt ensamma, det vill säga utan sällskap. Det innebär ju inte att vi klarar av allting själv.

    Som du märker så försöker jag använda orden för att komma fram till nya betydelser av dem.

    Att ha dåligt samvete för att det inte blir som man önskade, är nog vanligt, även om det är barnen som förändrar önskan. Jag kan längta till kvällar då jag får vara med mig själv, utan något sällskap.

    MVH

    Krister

    SvaraRadera
  5. Jag inser att man är lite slarvig med betydelsen ensam och själv. Jag gillar att vara själv, men jag gillar också sällskap. Fördelen med själv är att man kan välja. Lätt att använda orden fel när man inte är ensam.
    Marie

    SvaraRadera
  6. Och om jag säger
    "Ensam är stark" och "Själv är bäste dräng"
    Hur går dina intressanta tankar kring ensam och själv då?

    SvaraRadera
  7. Hej Marie och tack för din kommentar.

    Jag använder orden precis som du, och det är väl inte "fel" att lägga in egna begrepp i ord.

    Det som fick mig att fundera vidare var att det fanns en så tydlig språklig distinktion mellan orden, och att jag inte kände till den.

    Mvh

    Krister

    SvaraRadera
  8. Hej Anonym och tack för din kommentar.

    De gamla ordstäven stämmer ju rent språkligt med vad språkvetaren sa på radion. Sen håller jag inte med om innehållet i dem.

    Jag tror inte att ensam alltid är stark. Om man menar att man inte riskerar att bli sårad så är det ju korrekt, men är det starkt att inte våga bli sårad? Inom psykologin brukar man prata om utveckling från beroende, till oberoende. Jag tycker att det skulle finnas ett tredje steg som hette samberoende, dvs att man klarar sig själv, men inser att man är beroende av andra för att klara sig.

    Själv är bäste dräng har jag lättare att förstå och ta till mig. Jag kan se många tillfällen i livet då det underlättar om man gör saker själv. Ofta kan det gå fortare, vara enklare, bli billigare och framför allt att resultatet blir det jag önskat. Om livet bara gick ut på enkelhet så tror jag att det många gånger skulle underlätta om vi gjorde saker själv. Men livet innehåller så många andra dimensioner som vida överstiger enkelhet, snabbhet, pris eller resultat.

    Det skulle vara spännande att få ta del av hur du tänker kring samma ordstäv.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  9. Jag som är språkpolis tänker dock på att "ensam" och "själv" har två helt olika betydelser. Min livskamrat säger "Jag åt själv igår". För mig betyder det att han inte blivit matad utan faktiskt klarar att äta själv. Han kan gå själv också - utan stöd.
    Men att äta ensam - ja då är man utan sällskap.
    Jag har skrivit detta själv. Men jag har folk runt omkring mig... / hälsn, korren

    SvaraRadera
  10. Hej Korren och tack för din kommentar.

    Du har helt rätt i din beskrivning av språket. Det var just detta som språkvetaren gjorde mig uppmärksam på. Jag har alltid tidigare haft bilden och uppfattning av att ensam är en känsla och själv är ett tillstånd.

    När jag lyssnade till språkvetaren på radio, så insåg jag att jag inte använde orden korrekt ur ett språkligt perspektiv.

    Ändå kan jag inte komma ifrån att ensam och själv inte riktigt räcker för att beskriva känslor och omständigheter.

    Hur beskriver jag en känsla av ensamhet när jag har människor runt omkring mig? Jag är inte ensam, språkligt sätt, men jag känner mig som om jag var ensam.

    Hur beskriver jag en positiv känsla av att vara för mig själv, utan sällskap utan att andra uppfattar det som om jag bär en känsla av ensamhet?

    Spännande att lära sig mer om språket och om vad vi menar när vi säger olika saker.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  11. Thorsten Schütte9 mars 2011 18:37

    I vanliga fall brukar det finnas flera svenska ord än tyska, t ex spielen = spela, leka; fahren = åka, köra; Frieden = fred, frid. Men här är det tvärtom. Själv är selbst med samma innebörd, men ensam kan både betyda einsam (det syftar mera på känslan av ensamhet) och allein (vilket lite mera praktiskt betyder att det bara rör sig om en person. Det gamla svenska ordet allena har samma rot. Och i engelskan har vi self, alone, single...

    SvaraRadera
  12. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Visst är det fantastiskt att konstatera att vårt språk behöver utvecklas i vissa avseende?

    Vid några tillfällen så har vi massor av nyanser och vid andra så är vårt språk nästan lite andefattigt.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  13. Hej.
    Jag har synpunkter på "ensam är stark". Att vara ensam är inte att vara stark. Visst kan jag klara mig själv ensam men jag behöver andra för att vara stark. I min gemenskap så strävar vi hela tiden åt att hjälpa varann. Jag skulle inte klara mig länge om jag var ensam. Jag behöver gemenskapen. Behöver tron att tillsammans är vi starka, tillsammans med andra,så överlever jag. Det är bara jag själv som kan rädda mig själv, men jag klara inte det ensam.
    Kram eva

    SvaraRadera
  14. Hej Eva och tack för din kommentar.

    Jag kan inget annat än att hålla med dig.

    Det är endast den som inser att man är beroende av, och behöver andra som är stark.

    Ensam är stark måste betyda att jag; "Att jag är så ensam att jag förstår att jag behöver andra".

    Nåd och frid.

    Krister

    SvaraRadera