Ledig = sjuk

Som det brukar vara då jag planerat in en längre ledighet, så har jag varit sjuk.

Redan lördag eftermiddag började jag må dåligt och sedan dess, har jag varit sängliggande huvuddelen av tiden, ända tills i går eftermiddag. Jag tror att jag haft en släng av vinterkräksjukan eller någon form av influensa.

Jag har i princip inte orkat göra någonting, varför jag inte heller skrivet här på bloggen. Men som vanligt så räknar jag med att vara fullt återställd i morgon, då jag börjar jobba igen.

Jag som brukar "skryta" med att jag inte haft en enda sjukskrivningsdag sedan 1972... Å andra sidan är det inte så konstigt eftersom jag bara varit sjuk under lediga dagar.

Gästbloggare

- Är det något som Du tycker att jag borde ha skrivet om här på bloggen, men inte gjort?

- Är det något av det jag skrivet, som Du vill fördjupa, eller ge en annan vinkling?

- Är det något som Du skulle vilja förmedla till eller berätta för, läsarna av denna blogg?

- Vill Du prova blogga utan att skapa en egen blogg?

Härmed inbjuds Du, att vara gästbloggare på;

"Kyrkoherdens tankar".

Det finns inga begränsningar vad gäller ämnen, men jag publicerar inte personangrepp och extrema politiska eller religiösa åsikter.

Är du intresserad?

Skriv ditt blogginlägg och mejla det till krister.kappel@gmail.com

För att bli publicerad måste du underteckna ditt inlägg med namn. Jag kommer att välja ut en gästbloggares inlägg varje vecka, som publiceras på fredagar.

Melodikrysset vecka 47 - 2011

God förmiddag alla melodikrysslösare!

Denna sista lördag på det gamla kyrkoåret, sitter jag hemma i Rågsved, då jag ger mig i kast med veckans melodikryss. Det är strålande solsken, blåst och 5 grader varmt. Vädermässigt är det svårt att förstå, att det i morgon är 1:a advent.

Jag ser fram emot ett par dagars ledighet, efter en intensiv arbetsperiod under november månad. Helgen och början av nästa vecka kommer jag att ägna mig åt att vila, ta promenader och göra några bilutflykter. Känner jag mig själv rätt, så kommer jag också att göra en del administrativa arbetsuppgifter från hemmet.

I dag ser mitt förslag till lösning ut så här, (jag tror att dagens kryss kommer att innehålla flera julsånger och vara något svårare än det var förra lördagen):

L 4 och V 11: Eldeman börjar dagens kryss med Lars Forssell och; "Stockholm ler". Jag tror aldrig att jag hört honom sjunga. En härlig början på dagens melodikryss. Tydligen heter melodin; "En fransman i Stockholm".

L 11: Visan vi fick höra var; "Får jag lämna några blommor".

V 13: Att melodin handlar om tåg, går inte att missa. Den har varit med många gånger tidigare i melodikrysset och heter; "Köbenhavns jernbanedampgalop". Jag tror att Eldeman syftar på att tåget passerar mången perrong. Själv såg jag; "På spåret", i går kväll. Den enda fråga jag klarade på 10 poängsnivån, var Uppsala.

V 9: Jag tror att sången är hämtad från dokusåpan; "Big brother". Det var Adam Alsing som var programledare från början.

L 12 och V 14: Sången heter; "Up where we belong", och är hämtad från filmen; "En officer och en gentleman", (An officer and a gentleman). Jag var inte riktigt med på frågan, till att börja med.

L 10 och L 2: Att kompositören till; "Världen som var min", är Olle Adolphson är jag tämligen säker på, men var det Mauro Scocco som sjöng?

L 5: Fanns det ingen annan melodi som kunde ge svaret namn? Vi fick höra en instrumental version av Roger Pontares; "När vindarna viskar mitt namn". Förra veckan startade Eldeman krysset med originalet.

V 1: "You´re beatiful", sjöngs och spelades av min sons favorit; James Blunt. Han var tidigare militär om jag är rätt informerad av sonen. Enligt Wikipedia slutat han med samma grad, som jag själv hade i det militära, kapten.

L 3 och V 7: Eldeman spelade; "Show me heaven", som framfördes av systrarna Lili och Susie. De var med i melodifestivalen 2009(tjugohundranio), med den. I mitt tycke var det ett ovanligt bra år, med många fina bidrag.

L 1: "Ring of fire", skrevs och framfördes av Johnny Cash. Jag hörde en annan version av den i samband med E och G´s, bröllop för något år sedan. Alla kusiner spelade gitarr och sjöng sången med en egen text. Ett fantastiskt minne.

V 6: Texten påminner om en psalm, 236, men jag är inte säker på att det är den. Skådespelaren som sjunger, är i alla fall; Niklas Hjulström. Är det någon som vet vilken titel sången har? Tydligen har den samma titel som psalm 236; "Guds källa har vatten tillfyllest", men jag kände inte igen texten. Var det psalmen i en annan version? Det är Bo Setterlind som skrivet texten till psalmen.

L 8: Sången heter; "Flickorna på lyckorna", men vem var det som sjöng? Kan det ha varit Kjell Kraghe? Spelade inte Eldeman; "Ålefiskarens vals", vid snabbgenomgången?

Precis som jag trodde, så var dagens kryss betydligt svårare än förra veckans. Jag har behövt googla ett par gånger. Dock framgick det inte att det är 1:a advent i morgon.

Jag önskar alla läsare en trevlig helg och en glad 1:a advent i morgon.

Gästbloggare II - Thorsten Schütte

Växthuseffekten och skapelseansvaret

Förra veckan var det Kyrkornas Globala Vecka, vilket utöver årets tema migration alltid riktar uppmärksamheten särskilt på vad som händer med skapelsen och vårt ansvar i detta. Med en fast förankring både i kristen tro och en gedigen naturvetenskaplig bakgrund, med ett meteorologistudium i början och sedan, via åskforskning, övergång till elektroteknik, snubblar jag allt oftare över klimatskeptiker, inte minst bland kristna, som tar ganska marginellt vetenskapligt sjabbel från klimatforskarnas sida som ursäkt för att hälla ut badet med badkaret: Växthuseffekten existerar inte, det är bara att elda på med fossila bränslen, det gör inget.

Jag känner som både kristen och tillräckligt bra insatt i växthuseffektens fysik att jag inte kan tiga om detta. Därför tar jag mig an tre av de vanligaste argumenten mot växthuseffekten:

1) Växthusgaser och växthuseffekten är påhitt. Inget kunde vara mera fel, det är tack vara växthuseffekten, främst av gaserna vattenånga och koldioxid, att vi har det hyfsat tempererat här på jorden. Utan växthuseffekt skulle vi frysa ihjäl. Men för mycket av det goda är inte bra.

2) Den låga halten koldioxid i atmosfären kan inte påverka växthuseffekten även när den nu har ökat genom fossileldning. Det räcker med en knivsudd kaliumpermanganat för att färga flera liter vatten lila genom att absorbera vissa av det synliga ljusets våglängder. Den mycket blygsamma mängden ozon i stratosfären absorberar de mesta av solens mera kortvågiga och farliga UV-strålning. På samma sätt absorberar koldioxid i atmosfären redan i låga koncentrationer mycket av den infraröda värmestrålningen som jorden vill sända tillbaka till rymden och behåller därmed mera värme kvar i atmosfären.

3) Den observerade temperaturökningen de senaste hundra åren på jorden är mindre än växthuseffektens teori förutspår och har dessutom stannat av. Temperaturökningen har inte stannat av, i polartrakterna snarast accelererar den. Och temperaturökningen hittills överensstämmer faktiskt med de första beräkningarna av sammanhanget koldioxidhalt – jordens medeltemperatur som vår stora svenska fysiker Svante Arrhenius publicerade redan 1896!

Diskussionen mellan vetenskapens huvudfåra i klimatfrågan och klimatskeptikerna har stora likheter med diskussionen mellan dem som tycker att evolutionsteorin är en rimlig hypotes och kreationister / anhängare av intelligent design. Och precis som dessa två ”läger” ändå kan vara överens i tanken om ansvaret att vårda skapelsen, bör även klimatskeptiker och vi andra kunna enas om att minska användningen av fossila bränslen. Utöver koldioxidutsläppen orsakar de andra negative miljöeffekter, inte minst genom att utvinningen av dessa sinande råvaror lämnar ett växande ekologiskt ”fotavtryck”, med oljeutvinningen ur oljesand som ett skräckexempel. Att elda upp dessa icke förnybara resurser i pannor och motorer är ett slöseri med råvaror som måste fasas ut till förmån för mera förädlade produkter, allt från polymerer/plaster till mediciner.

Att inte vifta bort växthuseffekten men att ta den på allvar, det är att ta ansvar för skapelsen!

Gäst på min dotters blogg

Min äldsta dotter, bad mig att skriva ett inlägg på hennes blogg.

Så här skrev jag i mitt första inlägg som gästbloggare:

Gästbloggare!

Min dotter Sofia har bett mig att skriva ett inlägg på hennes blogg som gäst. Jag har en egen blogg; ”Kyrkoherdens tankar”, där jag brukar skriva 4 – 5 inlägg varje vecka. Höjdpunkten är lördagar då jag skriver om melodikrysset och lägger ut mitt förslag till svar.

Vad ska jag då skriva här, som jag inte skrivet på min egen blogg? Vad ska jag skriva som Sofia inte redan skrivet?

För att vi människor ska må bra så måste vi känna att livet är meningsfullt. Vi måste också uppleva att våra liv är begripliga och hanterbara. Det innebär att vi måste förstå det vi upplever och känna att vi har någon form av kontroll över våra liv.

Att skriva är ett sätt att göra livet mer begripligt. Genom att skriva det jag tänker, känner, saknar, längtar efter och behöver, så förstår jag mig själv och mitt liv på ett bättre sätt. Det kan också göra att jag hittar lösningar på det jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.

När jag läser det jag själv skrivet då kan jag också hitta en mening. Kanske ser jag inte någon tydlig och klar mening, till att börja med, men så småningom så ser jag åtminstone spår av meningen.

Jag tycker att alla människor ska skriva. Man behöver inte skriva en blogg, eller en dagbok, utan man kan skriva mer sporadiskt och bara för sig själv.

Krister/Sofias pappa

Kristi återkomst

Vi är inne på kyrkoårets sista vecka, redan nästa söndag är det 1:a advent. I går firade vi gudstjänster över hela vårt land, under temat; "Kristi återkomst".

För många handlar "Kristi återkomst", om den yttersta tiden. Den tid då Gud ska skapa en ny himmel och en ny jord, där rättfärdigheten bor. Den dag, då Jesus ska komma åter i soluppgången, för att döma levande och döda.

För mig handlar "Kristi återkomst", om att jag varje dag ska vara redo att möta Jesus. Jag behöver inte vänta tills jag dör, eller tills att den yttersta tiden inträffar. Jag kan möta Jesus redan i dag, i bibeln, i mina böner, i psalmer och i mina medmänniskor.

I mötet med Jesus, blir det tydligt vad jag måste göra, för att jag ska bli så rättfärdig, som möjlig. Helt rättfärdig kan jag aldrig bli av en egen kraft, egen tanke eller egen fromhet.

Psalm 356

1

Nämn mig, Jesus, han är livet, han är min rättfärdighet.

Han sitt liv för mig har givit, mig förvärvat salighet.

2

Egen fromhet intet gäller, inför den som hjärtat ser,

mänsklig visdom icke heller, tröst och frid i själen ger.

5

Döm mitt hjärta här i tiden, innan världen döms av dig;

och när tiden är förliden, i ditt domslut fria mig.

Melodikrysset vecka 46 - 2011

God förmiddag alla melodikryssvänner!

I dag sitter jag åter vid matsalsbordet hemma i Rågsved, då jag försöker lösa veckans melodikryss. Vädret är fantastiskt - strålande solsken, hög, klar luft och strax över nollan.

Jag stod i valet och kvalet om jag skulle försöka lösa krysset hemma eller på jobbet, men jag vågar inte chansa efter förra veckans utelåsning och datorstrul. Direkt efter dagens sändning ska jag åka i väg till Järfälla kyrka för att döpa en liten flicka.

Denna lördag har jag inte riktigt följt mina vanliga rutiner. Det blev sovmorgon ända till 06.30 och sedan har jag arbetat ett par timmar, medan tonårsbarnen sov. Min fru och yngsta dotter är bortresta över helgen för att hälsa på svärföräldrarna i Blekinge.

Mitt förslag i dag ser ut så här:

L 9: Eldeman börjar lugnt och tydligt, med Roger Pontare och; "När vindarna viskar mitt namn". Den har varit med flera gånger de senaste åren, men det känns tryggt att komma in i krysset med en enkel fråga.

V 14: Musiken är hämtad från filmen; "Moderna tider", av och med Charlie Chaplin. Jag tror också att det är han, som skrivet text och musik till sången; "Smile". Om man följer uppmaningen så ler man.

L 2 och V 8: Vi fick höra; "Keep on walking", med Salem Al Fakir, ur 2010-års melodifestival. Detta var tonårsbarnens favorit.

L 3, L 8, V 10 och L 7: Det var väldigt länge sedan Eldeman hade fyra svar på samma fråga. Visan vi fick höra var; "Den första gång jag såg dig", av Birger Sjöberg.

V 6: Det var några veckor sedan Evert Taube var med i melodikrysset. Här fick vi höra; "Calle Schewens vals", på finska. Den kallas också för; "I Roslagens famn".

L 1: Så fick vi höra den, av alla idoler, som jag tycker är bäst. Amanda Jenssen sjöng; "Happyland". Hon blev tvåa i Idol, för några år sedan.

V 4: Första "halvlek", avslutar Eldeman med ouvertyren ur; "Läderlappen"

Även om det känns bra att Eldeman är tillbaka, så är dagens kryss i enklaste laget. Jag har inte behövt googla en enda gång.

L 5: Smurfarna sjöng Sabrinas; "Boys, boys, boys". I rak översättning blir det pojkar.

V 11: "Jag tror, jag tror på sommaren", är en av de sånger jag minns från min barndom. Jag tror att det är Mats Olin som är kompositör. Enligt Thomas, så är det Mats´pappa Stig som är kompositören. Mats var den som sjöng in den. Tack för hjälpen.

V 12: Jag vet inte om jag uppfattade frågan riktigt. Var det en trickinspelning? Visst var det Egon Kjerrman som både sjöng och pratade? Han var en av de första allsångsledarna.

L 13: Vi fick lyssna till J.S Bach´s: "Air". Det är den absolut vanligaste musiken vid begravningsgudstjänster. Beppe Wolgers satt i sin stora säng, med alla dockorna, varav jag minns "Glömmabortson", bäst. Det han försökte göra, var att natta alla dockorna och barnen som tittade på programmet.

L 4: Eldeman avslutar med dagens svåraste fråga. Det var Avril Lavigne som sjöng; "Everybody hurts".

Nu ska jag skynda mig i väg till jobbet. Jag kommer att svara på eventuella kommentarer senare i dag.

Jag önskar alla läsare, en fortsatt trevlig lördag.

Gästbloggare I - Jiang Millington

Jag växte upp i Jönköping – Smålands Jerusalem. Ingen i min familj trodde utom jag, men min tro räckte till för alla. Gud var på liv och död, Jesu lidande något högst bokstavligt och varje syndig handling, ja, varje syndig tanke, blev till törnetaggar och piskrapp i Jesu lidande. Jag gjorde mig personligt ansvarig för hans plågor.

Kanske var det för att min Gudsrelation kändes personlig. Gud fanns alltid nära mig. Han såg allt, vilket både var en börda och en lättnad. Han var någon jag kunde prata med och jag var aldrig riktigt ensam.

För mig är religion inte en tillflykt. Det är en uppmaning att stå för den jag är. Jag tror inte på färdiga svar, på att livet är enkelt och att det bara handlar om att tro på rätt sätt så kommer allting att bli himmelskt och lätt. Tron ger mig tillit att kasta mig rätt ut i det som är oroligt och svårt. Mod att våga möta de mörka, ocharmiga sidorna hos mig själv utan att känna skuld och skam. Jesus inspirerar mig till att vandra genom min egen öken, försona mig med det som inte blev så bra och ge mig nycklar till att förstå mig själv på nya plan.

Min erfarenhet är att om jag orkar se hela det komplex av ljus och mörker som är jag kan jag också möta andra utan att mäta och kategorisera dem i bättre och sämre. Min självbild blir inte beroende av andras projiceringar och jag behöver inte heller projicera mina rädslor på dem.

Jag tror att när Gud gav oss liv, hade han en alldeles unik önskan för var och en av oss. Vi är här på högtidligt uppdrag av Herren själv. Våra erfarenheter har ett syfte, våra liv har en mening. Vi har ansvar för att använda oss av det liv vi fått till att göra gott. Inte för att vi ska samla ihop till bonuspoäng vid Pärleporten, utan för att om vi säger att vi tror, antar vi också det uppdrag som Gud gav oss när han skapade oss.

Jag tog mig igenom barndomen hårt stukad och vuxenlivet har också utmanat. Jag var 34 när jag blev änka och själv med små barn, varav ett med speciella behov. Jag vill lägga till detta om mig själv för att jag vet att livet kan vara oerhört tungt men att ens erfarenheter aldrig får bli en ursäkt för att man slutar försöka.

Livet är inte alltid enkelt, men det är alltid meningsfullt.

Jiang Millington

Releaseparty

I dag har vi releaseparty för vår församlingstidning, i församlingshemmet vid Järfälla kyrka, klockan 16.30 - 20.00. Det blir tal av Kyrkorådets ordförande, underhållning, tilltugg och mingel.

Ur programmet:

"Författarna Hassan Loo Sattarvandi och Lotta Backman samtalar tillsammans med musikern Peter Hallström om det svåra och det underbara med att vara människa. Peter kommer också att sjunga. Torimoto Sensei viker origami av tidningar."

Vi passar även på att påminna om vår iPhone app. Den som kan visa upp att de har den i sin iPhone, får en mobiltelefonpåse att förvara sin telefon i. Påsen går även att använda som putsduk, för att hålla telefonen fräsch.

Stressade präster

Förra veckan kom det en rapport från försäkringskassan om att präster är överrepresenterade bland dem som är sjukskrivna för stress. Hade någon frågat mig för två veckor sedan, hade jag sagt att präster i princip aldrig är sjukskrivna.

Nu måste vi ta rapporten på allvar och fundera över vad det beror på, och på vad vi kan och ska göra åt det. Jag kommer att ta fram statistik över sjukskrivningar för våra präster och se om rapporten även gäller Järfälla församling.

Jag har under helgen tänkt på vad det kan bero på att präster är mer sjukskrivna för stress, än andra yrkesgrupper, men jag har självklart inget svar på det. Dock har jag en hel del frågor och funderingar. Den första är om det ställs orimliga krav och förväntningar på prästerskapet? Ständigt tillgänglig, alltid trevlig, social, tillmötesgående, tydlig, särskild men ändå som folk är mest. Många krav och förväntningar är dessutom motsägelsefulla

Kan det bero på att vi har felaktiga förväntningar då vi går in i yrket? Att vara präst är bitvis ett tungt arbete med många och varierande uppgifter. Det är ofta långa arbetsdagar och helgtjänst. När våra familjer och vänner är lediga, då arbetar vi. När de i sin tur är på jobbet och i skolan, då är vi lediga.

Vi möter människor i glädje och sorg, vi möter barn, ungdomar och äldre. I vårt uppdrag träffar vi både människor som har positiva och negativa förväntningar på oss. Är det för psykiskt påfrestande att hela tiden försöka anpassa sig efter andras förväntningar?

I går skrev jag om yrkesrelationer. Som präst förväntas du vara duktig på att skapa och vidmakthålla relationer till många olika människor, skapar detta höga och stressande krav? Om en relation inte fungerar finns det risk att det påverkar stora delar av, både mitt yrkesliv och privatliv. Eftersom vi är en relationsbyggande organisation, behöver vi fundera närmare kring på vilket sätt vi bygger relationer och hur de påverkar oss, som präster. Att tydligt skilja på jobb och fritid är inte helt enkelt - dessutom förväntas det att vi som präster inte är en person på jobbet och en annan på vår fritid. Vi har i vår prästvigning, blivit uppmanade att sträva efter; att låta tro, lära och liv bli ett. Finns det någon inbyggd motsättning i detta?

Kyrkan är en komplex organisation, där jag måste känna till beslutsvägar och delegationsordningar för att kunna göra ett bra jobb. Dessutom ska jag som präst, under eget ansvar, fullgöra många av mina arbetsuppgifter. Det innebär att jag har en arbetsledare som talar om vad jag ska göra, men jag har ett eget ansvar för hur arbetet utförs. Påverkar detta stressnivån?

Den sista funderingen jag har i frågan är förändringar. Kyrkan har i många år varit en "trygg" och "stabil" arbetsplats. Det har inte varit så stora förändringar i organisation, struktur och arbetssätt. De senaste åren, har även vi i kyrkan, tvingats att införa förändringar för att på ett bättre sätt ta till vara våra resurser, och för att möta ökade krav från våra tillhöriga. Prästen är inte längre än självklar auktoritet, utan man arbetar mycket mer med service och omsorg. Skapar behovet av att kyrkan måste förändras, stress, oro och otrygghet? Hur möter vi det?

Som sagt så har jag inga svar på varför präster är mer sjukskrivna för stress, än andra yrkesgrupper. Nu hoppas jag att vi alla tar rapporten på allvar, och för en diskussion kring orsaker till att det ser ut som det gör. Jag hoppas också att vi hjälps åt att hitta lösningar för att förändra statistiken. Detta är inte bara en fråga för biskopar, kyrkoherdar och präster, det är en angelägenhet för hela kyrkan, och det är allas ansvar att hjälpa till.

Yrkesrelationer

Alla är vi beroende av väl fungerande relationer i våra yrken. Det är relationer till styrelsen, chefen, arbetskamrater, frivilliga och kunder (församlingsbor). Jag frågar mig; Varför har vi yrkesrelationer? Vad innebär de? Vad ska de innehålla? Hur definierar vi dem?

I kyrkan är en av våra viktigaste uppgifter att skapa och vidmakthålla goda relationer. Det är för oss ett sätt, att fullgöra vårt uppdrag att bygga församling. Relationer är en "arbetsmetod" och ett "verktyg" för att uppnå ett högre syfte. Syftet måste, som jag ser det, stå över relationen.

Som kyrkoherde arbetar jag dagligen med att etablera och "sköta" mina yrkesmässiga relationer. Jag förväntar mig inte att mina yrkesrelationer ska ersätta mina privata relationer och jag tror inte att de ska tillfredsställa några av mina personliga och privata behov.

I mina yrkesrelationer vill jag vara professionell, (kompetent, empatisk, respektfull och lyhörd). Jag önskar att de jag arbetar med, och för, känner sig sedda, bekräftade, tagna på allvar, trevligt bemötta, väl omhändertagna och att de är nöjda med det jag yrkesmässigt givit dem. För att de ska vara nöjda, så måste jag vara både personlig och engagerad i mötet med dem.

Samtidigt som våra yrkesrelationer är viktiga och glädjefyllda, så kan de vara oerhört förödande. Vad händer om jag inte kan eller vill leva upp till de förväntningar jag möter? Vad händer om någon använder yrkesrelationer för att tillfredsställa privata och personliga behov? Vad händer om mina yrkesrelationer hindrar mig från att utföra mitt jobb på ett bra sätt?

När vi pratar om professionella och yrkesmässiga relationer så tror jag att vi förväntar oss olika saker av olika yrkesutövare. Jag har inte samma förväntningar på rörmokaren, som jag har på min tandläkare eller personliga banktjänsteman. Jag tror inte heller att förväntningarna är de samma på en präst, som de är på en chaufför eller en frisör.

Hur ska jag, på en och samma gång, vara engagerad och distanserad? Hur ska jag få förtroendevalda/anställda/frivilliga/församlingsbor, att känna sig sedda och bekräftade, utan att de tror att vi har en relation utöver en yrkesrelation? Hur ska jag kunna vara personlig, utan att någon tror att vi är kompisar?

Precis som i alla andra relationer, så tror jag att man i sina yrkesrelationer måste vara öppen och ärlig. Det är viktigt att man är överens om vad relationen innebär och vad man har rätt att förvänta sig av den. Lika viktigt är det att man inser vad syftet med relationen är, och varför man har den. Precis som i alla relationer, är känslor en självklar del av yrkesmässiga relationer, men ingen kan förvänta sig eller kräva, att det ska vara särskilda känslor i en yrkesrelation.

Jag gör mitt bästa för att ha en bra relation med dem jag möter yrkesmässigt. Det underlättar för oss alla att fullgöra vårt uppdrag och lösa våra uppgifter. I det ögonblick en relation påverkar vårt arbete negativt eller hindrar oss från att utföra jobbet på bästa sätt, då måste man ta konsekvenserna av det. Då är det inte längre en god yrkesrelation, utan något annat.

Melodikrysset vecka 45 - 2011

God förmiddag alla melodikrysslösare!

Denna grå och kylslagna novemberlördag befinner jag mig i församlingshemmet, vid Järfälla kyrka, då jag försöker lösa veckans melodikryss. Jag sitter på mitt kontor, väl förberedd för att ge mig i kast med melodikrysset. Jag har med mig min bärbara dator med det mobila bredbandet, min iPhone och min iPad. Dessutom har jag tillgång till min arbetsdator om någon av de andra tekniska hjälpmedlen skulle svika mig. Radio lyssnar jag till via mobiltelefonen. Det låter nästan otroligt, med tanke på hur teknikfientlig jag var för 20 år sedan.

Morgonen och förmiddagen har jag tillbringat med min yngsta dotter, samtidigt som jag tittat igenom alla veckans missade tv-program. Direkt efter melodikrysset ska jag leda två dopgudstjänster där sammanlagt fyra barn ska döpas. Det är därför jag sitter på jobbet under dagens sändning - jag vill inte missa vare sig melodikrysset eller mitt viktiga uppdrag.

Det ska bli spännande att få vara med på premiären då Lisa Syrén leder melodikrysset. Jag lyssnade på Anders Eldeman, under hans premiär som programledare för; "Ring så spelar vi", under bilresan till jobbet. Han skötte sig riktigt bra, så nu är det bara att hålla tummarna för Lisa.

Mitt förslag till lösning på veckans melodikryss ser ut så här:

V 1: Något stressad, på grund av att jag låste mig ute från kontoret då jag skulle hämta en kopp kaffe, hörde jag att det var; "Far jag kan inte få upp min kokosnöt", fast på engelska. Jag tror att det var Danny Kaye, som sjöng.

L 1: Visst var det Jonas Gardell som sjöng; "Aldrig ska jag sluta älska dig". Han "bråkade" med Kjerstin Dellert i; "Så mycket bättre". Självklart ska rätt tv-program vara; "Stjärnorna på slottet", och inget annat. Tack för hjälpen.

L 2 och V 8: Jag har ännu inte hämtat mig från stressen av att bli utelåst. Tur att jag har telefonen med mig. Det var Lisa Nilsson som sjöng; "Aquarius". Nu kommer vaktmästaren, så att jag kan komma in på mitt rum, för att försöka hinna i kapp. Hittills har jag lånat en av de andra prästernas dator, eftersom hans rum stod olåst.

L 3: Ledmotivet till CSI, heter; "Who are you"? Gruppen som sjöng var tydligen; "The Who".

L 6: Det Monica Zetterlund sjunger i den svenska versionen, är; "Sakta vi gå genom stan". Maurice Chevalier sjöng här på franska.

V 5: Jag var inte med alls på denna fråga. Fortfarande stressad över utelåsning, rumsbyte och datorbyte. Får försöka svara under snabbgenomgången. Att det var en orgel vi lyssnade till, det uppfattade jag då jag sprang i trappan. John Lord i; "Deep Purple", spelar orgel.

L 4: Helt borta. Nu struntar jag i att försöka hinna i kapp och satsar på fortsättningen. Tyckte mig höra att det var gruppen; "Aeroplane". Kan rätt svar vara fly? Jag har inget annat förslag efter snabbgenomgången. Gruppen heter även Jefferson och dessutom stavas inte Airplane som jag skrivet det. Gruppen heter alltså; "Jefferson Airplane" och de sjöng; "Somebody to love". Det förändrar inte mitt förslag till svar, men det är alltid roligare att veta/förstå varför det är ett rimligt förslag till svar.

V 7: Paul Young sjöng; "Everytime you go away". En klassiker som jag dansat sista dansen till många gånger, på den tid då, det begavs sig.

L 14 och V 14: Att det var; "Swingfly", med låten; "Me and my drum", ur årets melodifestival det hörde jag, men vad var frågan? Tycker inte att Lisa är särskilt tydlig, med varken frågor eller var svaren ska in. Kan rätt svar vara min och me?

L 13: "Ainbusk singers" sjöng; "Jag mötte Lassie". Som jag kommer ihåg frågan borde rätt svar vara en.

V 9: Jag förstod inte heller denna fråga. Men visst sjöng Bill Withers; "Lean on me". Då borde rätt svar vara luta.

V 12: Jag tror att det är Meta Roos som sjunger; "What a difference a day make".

V 15: "Martins begravning" sjöngs och spelades av Lena Willemark.

V 10 och L 11: Den kända sången som spelades måste vara; "Mustang Sally". Den var med i filmen; "The Commitments". Tydligen är den även vald till en av världens bästa/mest populära sånger, genom tiderna. Jag minns inte riktigt vad Lisa sa. Var det bland de hundra främsta, den blivit vald?

V 16: Signaturmelodin kommer från Benny Hill´s show.

En ovanligt rörig lördag och då tänker jag inte bara på att jag blev utelåst. Jag ser fram emot att Anders Eldeman är tillbaka nästa lördag. Dagens kryss var inte särskilt svårt vad gäller svårighetsgraden, jag har bara behövt googla 2 - 3 gånger, däremot var det ovant med så snabba frågor, korta musiksnuttar och otydliga hänvisningar till var svaren skulle in.

Jag tackar för i dag och önskar alla läsare en trevlig lördag. Nu ska jag göra något som jag är bättre på än att gissa på Lisa Syréns frågor - jobba.

Framtiden = Nu + 2015

I dag har jag varit, i Linköping, på en fantastiskt dag om ledarskap, kommunikation och framtidsfrågor. Verbum förlag och Berling Press hade bjudit in anställda och förtroendevalda från Svenska kyrkan, till föreläsningar och föredrag i ämnena.

Först ut var Göran Aldén som under två timmar trollband publiken, då han föreläste om trender, ledarskap och media. Kontentan var att vi måste tro på det vi gör, vara passionerade och leva vårt budskap fullt ut, samt våga ta de chanser som ges. Den viktigaste kommunkatören är Du.

Jag fick också lära mig att det numera inte finns någon direkt koppling mellan reklam och framgång. Framgång är resultatet av en story som sprids likt ett virus och det gäller att hitta bra "smittbärare" och en story som är tillräckligt "smittsam". Göran sa många kloka, lärorika och intressanta saker och han gjorde det på ett passionerat och roligt sätt. Han var det han pratade om och för.

Under eftermiddag fick vi lyssna till hur medievärlden förändrats och vilken utveckling och vilka trender som kan skönjas. Det var Anders Ahlberg, ansvarig utgivare för Kyrkans tidning och VD för Berlings press, som höll i de föredragen. Även han sa kloka och tänkvärda saker, på ett bra och inspirerande sätt.

Mellan Anders två föredrag, höll Andreas Strömberg, ett kortare föredrag om kommunikationsplaner och strategier och om hur man kan jobba med målgrupper. Det var roligt att se hur man tagit fram olika produkter för olika målgrupper. Även Andreas var medryckande.

Sammantaget så var det en inspirerande dag, som gav energi och mod att våga fortsätta på den kommunikationsväg vi påbörjat i Järfälla församling.

Oanständigt...

är det enda ord jag kan komma på då det gäller de senaste dagarnas avslöjande om hur det går till på några äldreboende i Sverige. Borde inte ett land, som vårt, ta bättre hand om våra äldre? Så gott som alla av oss, kommer förr eller senare, att behöva daglig hjälp i våra liv.

Det är skandalöst att vinstoptimering går före en empatisk och human vård. Är det någon av oss som vill bli undernärda och ligga i våra egna extremiteter med liggsår, när vi blir gamla? Är det någon av oss som vill se våra anhöriga göra det? Är det rimligt att en gammal människa ska få vänta i timmar för att gå på toaletten, eller serveras frukost en halvtimme innan lunch, för att det är för lite personal?

Jag har inget emot att de som tar hand om våra äldre, tjänar pengar. Jag tycker till och med att de ska ha en hög lön, eftersom de utför ett viktigt och ansvarsfullt arbete. Men från det, till att införa bonusar för att de gör vinster, genom att dra ner på kvaliteten, är oetiskt.

Borde inte en viss procentsats av eventuell vinst, återinvesteras i verksamheten i form av utbildning för personalen, förhöjd vårdkvalitet och fritidsaktiviteter? Är det rimligt att man kan investera i äldrevård för att tjäna pengar? Är det inte fråga om att investera i människor, där avkastningen mäts i form av livskvalitet och lycka?

Melodikrysset vecka 44 - 2011

God förmiddag alla melodikryssare.

Denna lördag, försöker jag lösa melodikrysset hemma vid köksbordet i Rågsved. Vädret är grått och mulet, men det är betydligt varmare denna Allhelgonahelg, än det var förra året. Kanske är det ett tecken på den globala uppvärmningen?

Jag förmodar att de flesta läsarna i dag kommer att åka till kyrkogården för att minnas och hedra sina avlidna släktingar och vänner. I Järfälla har vi ett gediget program i alla våra kyrkor och på båda våra kyrkogårdar. Det är gudstjänster, konserter, andakter, möjlighet till ljuständning och mycket mera.

I dag ser mitt förslag till lösning ut så här:

V 1: Eldeman börjar med; "Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind". Även om vi fick höra den i en instrumental version, så tyckte jag mig höra Cornelis röst.

L 2 och V 11: Sången heter i original; "Wild world", och framfördes då av Cat Stevens, numera Yusuf Islam. I denna svenska version; "En hård värld", var det Sven-Ingvars som sjöng. Sångaren i Sven-Ingvars heter Sven-Erik Magnusson.

L 9: Så fick vi höra signaturen till det program som Eldeman ska leda nästa lördag. "Ring så spelar vi".

V 8: "Booten Anna", gjordes av Basshunter någon gång under 2006. Det var en så kallad sommarplåga det året. I övrigt var den med som ett av de felaktiga svaren i; "Pengarna på bordet", under förra veckan. Melodin utspelar sig på internet.

L 1: Sången som Ulla Billquist, sjöng; "Skymning", måste ha komponerats av Chopin.

V 5: Jag måste chansa på att det som spelades var Jules Sylvain´s: "Aj, aj, aj, vilken röd liten ros". Detta är en vild chansning som jag måste kontrollera under eftermiddagen. Av kommentarerna får jag stöd för min chansning, så den får kvarstå.

L 4 och L 6: Att det är Andreas Johnson som sjunger, det är jag tämligen säker på. Men jag såg inte tv-galan, så jag har ingen aning om vad sången heter. Kan det vara; "Vi ska alltid höra ihop?" Den heter enligt Eldeman; "I dag kommer aldrig mer". Av Kjell får jag reda på att Andreas sjöng tillsammans med Niklas Strömstedt i en grupp som heter; "Hagsätra sport". Den affären ligger inte mer än 5 minuters promenad från vår bostad. Tack Kjell.

L 3: Redan innan sången började, chansade jag på att det var Loa Falkman, som skulle framföra; "Vandraren". Originalet med Nordman är mer känt, men faktiskt inte bättre.

V 7: Jag borde bli glad när danska artister spelas i melodikrysset, dansk som jag är av födsel och ohejdad vana, även om jag är svensk medborgare sedan 1967. Här sjöng gruppen; "Outlandish", en sång på engelska; "Look in to my eyes".

V 10 och V 14: Antingen så uppfattade jag inte frågan, eller så förstod jag den helt enkelt inte. Jag måste vänta till snabbgenomgången. Att det ska vara hon på vågrätt 10, framgår av mina svar runt omkring. V 14 verkar bli lady, men jag har ingen aning om varför, så nu måste jag börja googla. Jag återkommer. Peter Skellern har gjort en sång som heter; "You´re a lady". Efter att ha lyssnat på Youtube så tror jag att det var den som Eldeman spelade. Att den svenska titeln börjar på hon, är givet, men jag vet ännu inte den fullständiga titeln. Sent söndag eftermiddag, har jag hittat förslag hos andra melodikryssbloggare om att rätt titel, på svenska, ska vara; "Hon är kvinna, han är man". Artisten som sjöng in Peter Skellern´s låt, i svensk tappning, var Annica Risberg.

L 10 och V 12: Jag tyckte till att börja med att det lät som Helan och Halvan, men det går inte in. I verkligheten heter Helan - Oliver Hardy, och Halvan - Stan Laurel. Jag har inget annat val, än att chansa på att det var de två vi hörde. I sådana fall är det Hardy och Stan som passar in. Av mina läsare får jag reda på att det var Helan och Halvan - Laurel and Hardy.

V 13: "Hope and glory", framfördes av ledaren från; "Allsång på Skansen", Måns Zelmerlöv.

Dagens kryss var det svåraste på flera år. Jag var på vippen att ge upp efter V 10 och V 14. Jag måste nu lägga ner lite tid för att hitta svaret på den frågan. Å andra sidan tycker jag att roligare när jag inte kan svaren rakt av. I dag har jag fått googla flera gånger.

Jag återkommer med svaret på V 10 och V 14, och jag svarar på kommentarer så snart jag kan.

Förnuft och känsla

För mig är det viktigt att min tro tilltalar både mitt förnuft och mina känslor.

Då jag går i gudstjänst vill jag att både mitt intellekt och mina känslor tas i anspråk och blir berörda. Jag behöver saker att fundera över, som jag måste hitta rimliga och intellektuellt redbara svar på. Och jag behöver saker som väcker mina känslor och som jag känslomässigt, måste hantera i min vardag.

Då jag läser de bibliska berättelserna möter jag händelser och mänskliga företeelser som jag tycker är förnuftiga, därför att jag känner igen mig själv och mitt eget liv i dem. Även om jag inte alltid kan förstå dem med mitt intellekt så blir de för mig förnuftiga, för de är precis lika motsägelsefulla som livet självt. Bibeln är inte skriven för att vara en vetenskaplig avhandling, där allting är logiskt och något som jag kan förstå med min mänskliga kunskap och min intelligens, ändå tycker jag att den är förnuftig.

Förnuft är något mer än intelligens och kunskap. Förnuftet innehåller mänsklig erfarenhet och förmågan att se och tolka verkligheten ur ett annat perspektiv än det rent vetenskapliga. Just att bibeln är så motsägelsefull i vissa avseende och så oförklarlig ur andra, gör att den tilltalar mitt förnuft, livet är precis likadant. Hur mycket jag än läser, lär mig och tänker, så finns det sidor av livet som jag inte kan förstå med mitt intellekt, däremot begriper jag dem genom erfarenhet och jämförelser. För mig är det förnuft.

Bibeln väcker också alla mina mänskliga känslor till liv. Jag blir arg, ledsen, orolig, förvirrad och konfunderad då jag läser bibeln. Men jag blir också glad, lycklig, trygg, förvissad och övertygad då jag läser den. Precis som då jag möter och lever livet. Mitt liv är fullt av känslor som jag inte alltid kan förstå intellektuellt, men genom bibeln berättelser förstå jag dem på ett annat plan.

Kanske är det ingen tillfällighet att bibeln ibland kallas livets bok? Den innehåller livets förnuft och livets känslor. Den skapar, för mig, en känsla av ett sammanhang. Den ger mitt liv en mening, den gör mitt liv mer begripligt och den gör att jag kan hantera mitt liv , på ett bättre sätt.

Jag hoppas att fler människor ska hitta både förnuft och känslor i den. Jag hoppas att inte fler människor ska avfärda bibeln utifrån att den inte skulle tilltala deras intellekt eller att den inte handlar om deras liv.

Tro måste tilltala både förnuft och känslor. Nyckeln ligger nog i att se förnuft som något mer än intelligens och vetenskapliga bevis och inse att alla känslor betyder något.

A-samtal

I dagarna har jag samtal med alla de medarbetare som jag till vardags är arbetsledare för. Samtalen handlar om arbetskrav, inflytande över eget arbete och socialt stöd på arbetsplatsen. Vi utgår från vars och ens arbetsinstruktion och ser över vilka arbetsuppgifter jag ålagt mina medarbetare.

Hur hinner du med? Hur nöjd är du med din arbetsinsats? Hur nöjd är jag med den? Hur mycket känner du att du kan påverka ditt arbetstempo? Kan du själv påverka när och hur du utför ditt arbete? Hur trivs du? Hur fungerar samarbete med kollegerna? Hur fungerar ditt och mitt samarbete? Får du tillräckligt ansvar och befogenheter? Hur är det med stöd, uppmuntran och återkoppling? Är det något vi behöver förändra? (t ex fler/färre uppgifter, mer/mindre ansvar, mer/mindre befogenheter)

Den här typen av samtal, som jag kallar avstämningssamtal, A-samtal, har jag haft med mina medarbetare sedan jag blev kyrkoherde år 2000. Det har varit ett sätt för mig att lära känna mina medarbetare och följa upp deras arbetssituation. Under åren har jag använt samtalen för att över längre tid, arbetsleda medarbetare med olika uppdrag, arbetstider och självständiga arbetsuppgifter.

Nu har jag förstått att arbetskrav, inflytande över eget arbete och socialt stöd på arbetsplatsen är några av de faktorer som påverkar den psykosociala arbetsmiljön mest. Det fick jag lära mig i våras då vi gjorde en psykosocial enkätundersökning, som heter arbetsmiljökompassen. Undersökningen ligger till grund för vårt projekt; "Sunda arbetsplatser", där vi tillsammans med Järfälla kommun och ELFA försöker skapa en modell för att skapa bra och sunda arbetsplatser.

Jag tror att A-samtal kan vara en liten, men viktig, del i strävan att vara en bra arbetsplats.