fredag 18 november 2011

Gästbloggare I - Jiang Millington

Jag växte upp i Jönköping – Smålands Jerusalem. Ingen i min familj trodde utom jag, men min tro räckte till för alla. Gud var på liv och död, Jesu lidande något högst bokstavligt och varje syndig handling, ja, varje syndig tanke, blev till törnetaggar och piskrapp i Jesu lidande. Jag gjorde mig personligt ansvarig för hans plågor.

Kanske var det för att min Gudsrelation kändes personlig. Gud fanns alltid nära mig. Han såg allt, vilket både var en börda och en lättnad. Han var någon jag kunde prata med och jag var aldrig riktigt ensam.

För mig är religion inte en tillflykt. Det är en uppmaning att stå för den jag är. Jag tror inte på färdiga svar, på att livet är enkelt och att det bara handlar om att tro på rätt sätt så kommer allting att bli himmelskt och lätt. Tron ger mig tillit att kasta mig rätt ut i det som är oroligt och svårt. Mod att våga möta de mörka, ocharmiga sidorna hos mig själv utan att känna skuld och skam. Jesus inspirerar mig till att vandra genom min egen öken, försona mig med det som inte blev så bra och ge mig nycklar till att förstå mig själv på nya plan.

Min erfarenhet är att om jag orkar se hela det komplex av ljus och mörker som är jag kan jag också möta andra utan att mäta och kategorisera dem i bättre och sämre. Min självbild blir inte beroende av andras projiceringar och jag behöver inte heller projicera mina rädslor på dem.

Jag tror att när Gud gav oss liv, hade han en alldeles unik önskan för var och en av oss. Vi är här på högtidligt uppdrag av Herren själv. Våra erfarenheter har ett syfte, våra liv har en mening. Vi har ansvar för att använda oss av det liv vi fått till att göra gott. Inte för att vi ska samla ihop till bonuspoäng vid Pärleporten, utan för att om vi säger att vi tror, antar vi också det uppdrag som Gud gav oss när han skapade oss.

Jag tog mig igenom barndomen hårt stukad och vuxenlivet har också utmanat. Jag var 34 när jag blev änka och själv med små barn, varav ett med speciella behov. Jag vill lägga till detta om mig själv för att jag vet att livet kan vara oerhört tungt men att ens erfarenheter aldrig får bli en ursäkt för att man slutar försöka.

Livet är inte alltid enkelt, men det är alltid meningsfullt.

Jiang Millington

5 kommentarer:

  1. Vilken fin start på dagen, att läsa Ditt inlägg, Jiang! Livet kan ge en hårda törnar, det skulle jag också kunna berätta om och utan tron - hur det hade gått då vill jag helst inte veta...

    SvaraRadera
  2. Bra att få läsa om din uppväxt och din gudstro!

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte hur du gör det men du får med så mycket på de här raderna och du förmedlar verkligen hopp. Tack!

    SvaraRadera
  4. Tack för era kommentarer och vänliga ord. Thorsten, nog har det varit så ibland att när ingenting annat funnits att gripa tag i, då vet man inte vad man skulle tagit sig till om man inte haft tron. Det kan vara oerhört ödmjukande.

    SvaraRadera
  5. Tack Jiang för att du ville och vågade vara den första gästbloggaren.

    Tack för ditt blogginlägg, det väcker tankar, känslor och hopp.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera