Vem är jag - Vem är du?

Det sägs att vi människor blir till i mötet med andra.

I processen där min självbild bryts mot andras bild och uppfattning av mig, där skapas mitt sanna jag. I mötet måste man självklart även lägga in min självkänsla och mitt självförtroende. Är då bilden som formas inom den andra, den sanna bilden av mig?

Jag tror inte att det är den enda och den absolut sanna bilden som formats. Min självbild, min självkänsla och mitt självförtroende möter den andres självbild, självkänsla och självförtroende. Självklart påverkar alla dessa delar mötet, utformningen och tillblivandet av våra bilder av varandra. Dessutom måste man lägga till bådas förväntningar, önskningar, förhoppningar och förutfattade meningar. Kan någon av oss med 100 % säkerhet veta att vi alltid motsvar dessa?

Ingen av oss är en matematisk formel där vi endast är summan av andras bild och uppfattning av oss, ändå är vi på något sätt, det andra uppfattar oss att vara. Om alla har exakt samma bild av oss är vi förmodligen inget av det som sägs och beskrivs. Om ingen har något gott att säga om oss då är vi sannolikt en besvärlig person. Å andra sidan är vi inte särskilt tydliga om ingen kan se något ont eller dåligt i oss. Den som är omtyckt av alla är troligen inte särskilt omtyckt av någon. Men den som är illa ansedd av en liten grupp, om än högljudd, är inte bara det som görs gällande. Han eller hon är både mer och större.

Vi bör också betänka att de flesta bilder andra har av mig och jag har av andra, inte härstammar från ett genuint möte. Huvuddelen av de bilder vi har av varandra kommer från någon annans tolkning och uppfattning om vem personen är. Det är ofta både i andra och tredje led som vi skapar en bild av någon, baserat på hur andra tolkat och uppfattat vad de sagt eller gjort. Till vardags kallar vi väl det rykte eller skitprat?

Hur ska vi då förhålla oss till processen och formlerna som skapar oss som personer? Hur ska vi tänka om vår tillblivelse? Jag har som vanligt inte det perfekta svaret, men jag tänker så här:

- Vilka är viktiga för mig?

- Hur ser de på mig?

- Kan jag stå ut med att alla inte har samma bild av mig?

- Hur påverkas jag av det?

- Orkar jag bära att några ser mig på ett sätt som inte stämmer med hur jag ser på mig själv?

- Vilken bild har jag av dem, som har samma bild av mig som jag själv har?

- Hur ser jag på dem som har en annan bild av mig, än jag själv har?

- Varifrån har jag fått min bild av den andre?

Om jag ska må bra med mig själv i långa loppet behöver jag lyssna på andras bilder av mig. Men om jag försöker anpassa mig för att motsvara allas önskemål, förväntningar, förhoppningar och förutfattade meningar, som bygger på deras självbild, självkänsla och självförtroende, då kommer jag som individ att gå under och försvinna.

Vill jag utvecklas och förändras som människa behöver jag umgås med dem som vågar spegla och visa de sidor av mig, som jag själv har svårt för och inte är så stolt över. Att bara umgås med dem som gillar mig, som jag är, ger inte så stora möjligheter för mig att växa.

Vi måste på något sätt bestämma oss i varje given situation och i varje möte med andra, vad som är viktigast? Vad är centrum i mötet? Vem eller vad är viktigast? Ibland är uppgiften viktigast, ibland är det andre och ibland är det jag. Att sträva efter den perfekta formeln i processen "tillblivelse", under mötet, gör sannolikt att uppgiften eller någon av de närvarande får stryka på foten.

"Våga vara den du i Kristus är,

den i hans tanke, den i hans kärlek,

den i hans ögas eviga ljus du är."

Psalm 87:1