På en av de bloggarna, jag följer; "fjärde väggen", har nu några engagerade personer tagit ett initiativ för att ge fler en röst i den kyrkliga debatten. Du kan läsa mer om deras tankar på: http://sofialillyjonsson.wordpress.com/blogg/
Jag tycker att jag lär mig mycket, genom att läsa vad andra än teologer, präster och journalister skriver och tycker om kyrkliga och kristna frågor.
Framför allt har jag blivit uppmärksam på den grupp av kristna som inte känner igen sig i kyrkan längre. Det är en grupp som inte syns eller hörs särskilt mycket och som verkar avfärdas med att de är bakåtsträvare, kvinnoprästmotståndare, exkluderande eller bibelfundamentalister.
Jag ser mig som en innovativ traditionalist, jag är för att kvinnor ska kunna vara präster på samma villkor som män, jag är för samkönade vigslar, jag vill ha en dialog med andra religioner och jag har en kontextuell bibelsyn.
Ändå vill jag lyssna till dem som har en annan uppfattning än jag själv. Jag vill ta dem på allvar och jag vill att de ska rymmas i kyrkan precis som vi andra. Vi behöver inte ha samma teologiska ståndpunkter för att visa varandra ömsesidig respekt som människor.
Innovativ traditionalist. Bra beteckning!
SvaraRaderaHej Carolina och tack för din kommentar.
RaderaJag kan inte komma på någon beteckning som bättre beskriver hur jag tänker. Jag värnar traditioner samtidigt som jag vill utveckling. Jag älskar högmässan med dess liturgi, men brinner också för iPhone-appar och sociala media.
Krister
Håller med Carolina, vilken bra beteckning, anammar den direkt för mig själv. Jag känner djup vördnad och respekt för traditionen tillbaka till Kristi tid som man hittar hos katolska kyrkan, fasthållande vid det centrala i den kristna tron i högkyrkliga kretsar och värmen och engagemanget hos kristna som man kan beteckna som fundamentalister. Detta betyder inte att jag automatiskt är mot preventivmedel, kvinnliga präster och evolutionsteorin, tvärtom!
SvaraRaderaOch jag tycker just detta är den kämpande tron, det är enklare att kliva in i stugvärmen i den liberala eller fundamentalistiska åsiktsgemenskapen än att hela tiden reflektera vilket nästa steg blir för mig, hoppandes både på hjälp av intellektet Gud gav mig (och som jag måste lämna vid dörren om jag kliver in i stugvärmen ovan) och av Guds ledning "senkrecht von oben" (Karl Barth).
Hej Thorsten och tack för din kommentar.
RaderaJag hittade ingen beteckning eller något epitet bland de vedertagna som jag kände mig hemma i, så därför hittade jag på denna. Den finns ju inte i religionsociologiska undersökningar men jag tycker att den beskriver mig och hur jag är och tänker.
Samtidigt som jag tycker om förändring och utveckling håller jag fast vid sakramenten liksom en drunkande håller fast i frälsarkransen.
Järfälla kristna råd var i klostret Bose i höstas. Vi kommer från fyra helt olika traditioner - Katolska kyrkan, Svenska kyrkan, Missionskyrkan och Pingstkyrkan - även om vi inte är överens om viktiga teologiska frågor så har vi en djup och äkta gemenskap som präglas av ömsesidig respekt. Rent konkret kan vi inte fira mässa fullt ut, men vi ber tillsammans och firar gudstjänster tillsammans. Då vi firar mässa gör vi det så gott vi kan och tar emot välsignelse av varandra även om vi inte får ta emot bröd och vin. För mig har detta blivit en sinnebild av kyrkan. Vi är på väg, även om vi inte nått ända fram.
Med vänliga hälsningar
Krister
Jag var igår på Skelleftebygdens konstförenings årsmöte där läraren vid Solviks folkhögskola, Tomas Hultman, höll en konstföreläsning med bilder om "Gud i Konsten". Det var mycket intressant. Från 3000 år före Kristus till dagens konst./M
SvaraRaderaHej M och tack för din kommentar.
RaderaKul att höra av dig mitt i veckan.
Det låter som en intressant och givande utställning. Vi får hoppas att den kommer till Stockholm.
Hoppas också att vi "hörs" på lördag.
Med vänliga hälsningar
Krister
För mig kommer Gud i konsten närmast i musiken. Ska lyssna på Johannespassionen på Palmsöndagen i Västerås domkyrka och på Matteuspassionen i Philharmonin i Berlin på Långfredagen (när vi besöker mina systrar med familjer).
SvaraRaderaHej Thorsten.
RaderaDet låter som om du står inför några fantastiska "Gudsmöten".
Själv tycker jag mig möta Gud i såväl, film, musik, målningar, foton och litteratur.
Ha en trevlig resa till Berlin.
Krister