Bråken i Svenska kyrkan del 2

Bråken i Svenska kyrkan har nått nya höjder, eller ska jag skriva nya djup? Varför inte kalla det ett nytt lågvattenmärke?

I debatten, som börjar likna ett krig med ord, kan man se olika sidor. Å ena sidan en tankesmedja, sponsarad av Svenska kyrkan och på den andra, en kristen blogg skriven av ett par präster. Genom debattartiklar och kommentarer är nu Kyrkans tidning också med i "kriget". På vilken sida är dock oklart, för det beror på vem som svarar. Förutom dessa verkar även en debatterande komminister, Humanisterna och kvälls och dagspressen vara med, i vart fall synes de vara indragna.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vem som är med vem och vem som är mot vem. I flera fall delar man åsikt men tycker olika i alla fall, eftersom man kommit fram till sin ståndpunkt på olika sätt och av olika skäl.

Vet vi vad det handlar om, egentligen?

Från början handlade det om kyrkans identitet, omskärelse av judiska pojkar och religionsdialog. Nu handlar det plötsligt om Sverigedemokrater, kvinnoprästmotståndare, kollekter, yttrandefrihet, invandrarfientlighet och högerextremism. En teologisk diskussion har blivit till en hård politisk debatt, där sakfrågan kommit i skymundan. Det handlar inte längre om vad som sägs eller skrivs, utan om vem som gör det.

I den hårt polemiserade debatten, eller i den hårda striden, står alla vi andra. Vi som inte vill välja sida och som inte, frivilligt eller ofrivilligt, vill stoppas in i ett teologiskt eller politiskt fack. Vad ska alla vi göra? Ska vi undvika debatten? Delta i den? Ta ställning för eller mot någon åsikt eller ståndpunkt? Kan vi det utan att riskera hamna i ett fack? Måste vi välja sida eller är det ok att skapa sig en egen uppfattning baserat på något från båda, eller alla sidor?

Jag har tidigare deklarerat att jag inte vill skriva mot någon eller något, utan jag vill skriva för. Nu kan jag inte skriva för någon part, det innebär ju att jag skriver mot någon annan - inte för att jag anser det, utan för att de debattregler som skapats säger det. Jag kan inte heller skriva vilka åsikter eller ståndpunkter jag har i sakfrågorna, åtminstone inte om de överensstämmer med någon annans, för då säger de skapade debattreglerna att jag tillhör deras sida.

Alla önskar en öppen och saklig debatt med högt i tak. En debatt där argument bryts mot argument i ömsesidig respekt. En debatt där saken står i centrum och inte personerna. En debatt där målet är att övertyga genom tydliga argument och inte genom hur högljudd man är eller hur många anhängare man har.

Jag tror faktiskt att man lyckats skapa raka motsatsen.

"Med undran och med löje ser världen hur hon slits,

av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid.

Hur sällsamt klingar orden i kyrkor utan fred,

om Herrens frid på jorden, om Guds barmhärtighet.

Psalm 57:3