Välkommen till Järfälla församling Marie!

I går började pastorsadjunkt Marie i Järfälla församling. Hon prästvigdes i söndags av Stockholms biskop, Eva Brunne, i en präst- och diakonvigningsmässa i Storkyrkan. Jag träffade Marie för första gången i våras för att efterfråga hennes önskemål om uppgifter och vad hon ville använda sitt första prästår till. Marie var också med vid personalens terminsavslutning där jag presenterade henne för alla anställda och hon hade möjlighet att så smått lära känna sina blivande arbetskamrater.

Under 12 månader är Marie missiverad till Järfälla församling, det vill säga att biskopen sänt henne till oss. Hon är här på biskopens uppdrag och det är Stockholms stift som är hennes arbetsgivare. I Järfälla församling ska vi ge Marie möjlighet att träna på hantverket och växa in i sin roll som präst. Marie är i huvudsak placerad i Viksjö kyrka under handledning av biträdande kyrkoherde Astrid.

Vi i Järfälla församling tar emot Marie med öppna armar. Jag är säker på att förtroendevalda, anställda, frivilliga och församlingsbor kommer att bära Marie i sina förböner.

Att gå in i prästyrket är att möta förväntningar av olika slag. Många av förväntningarna är dessutom motsägelsefulla. Ofta gör man människor besvikna för man inte motsvarar deras bild av en präst. Å ena sidan ska prästen vara som folk är mest, men å andra sidan ska prästen vara något annat. När prästen är som de flesta andra blir några besvikna och när prästen försöker vara något annat då blir andra besvikna.

Det finns inte bara ett sätt att vara präst på. Det finns lika många sätt som det finns prästvigda personer. Den präst som inte är sig själv kommer i slutändan att må dåligt vilket gör att man inte klarar av att vara präst för någon. Därför brukar jag tänka att man ska vara NN prästen och inte prästen NN.

Än en gång; Välkommen till Järfälla församling Marie!