Kyrklig begravningsbyrå - del IV

Här i sista delen ska jag försöka förklara hur jag med flera andra tolkar Kyrkoordningen (KO). Jag vill redan nu tala om att vår tolkning inte är den samma som Kyrkostyrelsen, Svenska kyrkans rättschef och biskoparna i Uppsala har. Det blir väldigt långt, men jag hoppas att du ger dig tid att läsa. Om jag skulle ha missuppfattat något så tar jag tacksamt emot hjälp för att förstå bättre. 

Vad är Kyrkoordningen?
Att på ett begripligt och lättförståeligt sätt beskriva KO är inte enkelt. KO är kyrkans interna "lagbok" och den gäller för hela Svenska kyrkan. Den bygger på bibeln, våra bekännelseskrifter, "Lagen om Svenska kyrkan" och Kyrkomötets beslut. För att en förändring av KO ska ske, måste Kyrkomötet fatta beslut därom. Om KO står i strid med någon annan lagstiftning som gäller i Sverige så är KO underordnad.

KO´s struktur och tillämpning bygger på såväl "Kommunallagen" som de allmänna rättsprinciper som finns i Sverige. Det innebär att vissa delar av KO hanteras enligt "Kommunallagens" principer och andra delar hanteras enligt vårt övriga rättsväsendes principer. Vid beslut tillämpas till exempel samma praxis som används i kommuner, men vid anmälningar tillämpas den praxis som används i domstolsväsendet. 

Ett beslut som fattats i en viss instans kan överklagas i en högre instans i de flesta fall. Vilka beslut som kan överklagas framgår av KO. Där framgår också vilka som äger rätt att begära beslutsprövning. Ett beslut i Kyrkoråd eller Kyrkofullmäktige kan överklagas genom att man begär beslutsprövning i Domkapitlet. Ett beslut i Domkapitlet kan prövas i Överklagandenämnden (ÖN). Beslut i ÖN kan inte överprövas. För att en högre instans ska göra en beslutsprövning så krävs det att en behörig person begärt det och att begäran inkommit inom angiven tid. Kommer det inte in någon begäran om beslutsprövning så äger beslutet juridisk giltighet. Ett beslut som trätt i kraft kan endast ändras av den instans som fattat beslutet såvida det inte faller under allmänt åtal.

Övriga anmälningar kan göras till de instanser som har ett tillsynsansvar. Det har kyrkoherden, kontraktsprosten, biskopen och Domkapitlet. Av dessa är det endast Domkapitlet som kan utdela sanktioner enligt KO. Kyrkoherden kan vidtaga arbetsrättsliga åtgärder, men det ligger utanför KO. Alla instanser kan föra samtal, uppmana och uppmuntra till förändring. Domkapitlet kan endast utdela sanktioner till vigda personer (präster och diakoner). Det finns inga sanktionsmöjlighet mot församlingar. 

Vad säger Kyrkoordningen om en kyrklig begravningsbyrå?
Om vi då går in på frågan om kyrklig begravningsbyrå så reglerar inte KO huruvida det är rätt eller fel att bedriva en kyrklig begravningsbyrå, eller någon annan näringsverksamhet. Den reglerar inte om det är tillåtet eller förbjudet heller. Däremot står det; "Församlingen får bedriva näringsverksamhet om den har naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift". Församlingens grundläggande uppgift; "är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission".

Vad som bedöms ha "en naturlig anknytning" är inte reglerat i KO. Eftersom paragrafen handlar om församlingens grundläggande uppgift torde det innebära att Kyrkofullmäktige och kyrkoherden är de som bedömer vad som har en naturlig anknytning till dessa uppgifter. Som jag skrivet i del I så finns det såväl teologiska som historiska skäl för att begravningsbyråverksamhet har en naturlig anknytning till kyrkans diakonala uppdrag. Även Eckerdahls utredning från 2009 styrker detta.

Begravningsbyrå är den enda näringsverksamhet som är ifrågasatt. Det finns församlingar som bedriver förskolor, skolor, restaurangverksamhet, konferensverksamhet, skogsbolag, bensinmack mm. Inga av dessa verksamheter har vid något tillfälle ifrågasatts av någon högre instans i Svenska kyrkan.

Det finns ingen som begärt beslutsprövning av det beslut som Kyrkofullmäktige i Järfälla församling har tagit om näringsverksamhet. Ärendet är inte prövat i Domkapitlet och därmed inte heller i ÖN. Som jag tolkar KO äger Kyrkofullmäktiges beslut juridisk giltighet och kan endast upphävas eller ändras av Kyrkofullmäktige i Järfälla församling. Den begäran om tillsyn av Järfälla församling som inlämnats, kan inte omvandlas till en beslutsprövning.

Kyrkostyrelsen, dess rättschef och biskoparna i Uppsala stift, tolkar detta på ett annat sätt om jag förstått dem rätt. De hävdar att ÖN´s beslut från 2007 äger allmän rättsverkan, det vill säga att det äger samma normativa betydelse som KO. ÖN´s beslut från 2007 bygger på en motion i Kyrkomötet från 2004 om en "rikstäckande begravningsbyrå", vilket inte är aktuellt i vårt fall. 

ÖN framför i sitt beslut från 2007 betydelsefulla domskäl som varit viktiga i vår process och för våra beslut (otydlig roll för kyrkoherden, skattefrågor, konkurrenslagstiftningen, huvudmannaskapet för begravningsverksamheten, särredovisning av ekonomin och "varumärket" Svenska Kyrkan). Det innebär att vi ser ÖN´s beslut som alla högre instansers beslut ska ses, det vill säga som prejudicerande/vägledande. Vi har vidtagit åtgärder för att komma tillrätta med (undanröja) de domskäl som ÖN angivet och som framförts i förarbetet till Kyrkomötets beslut 2010. Det innebär att den begravningsbyrå vi i Järfälla församling äger, inte är det samma som ÖN uttalat sig om 2007. Dessutom är ÖN´s beslut 2007 inte en beslutsprövning utan en lämplighetsprövning, vilket inte är ÖN´s uppgift.

Ett halvår efter det att Järfälla församling beslutat att starta sin begravningsbyrå fattade ÖN ett nytt beslut. Detta beslut bygger delvis på en skrivelse i Kyrkostyrelsen som endast var avsedd för deras interna arbete och dels från deras eget beslut från 2007.

Inte någonstans har jag funnit i KO eller på ÖN´s hemsida att deras beslut äger allmän rättsverkan och är bindande för hela Svenska kyrkan. Är det Kyrkomötets uppfattning att ÖN´s beslut äger allmän rättsverkan? Varför är det då inte inskrivet i KO? Tolkar ÖN sitt uppdrag så att deras beslut äger allmän rättsverkan? Hur kommer det sig i så fall att de skriver ett vagt; "kan inte anses", i stället för ett tydligt "inte tillåtet" eller "förbjudet"? Att tolka ÖN´s uppdrag så att deras beslut äger allmän rättsverkan, innebär att man anser att de står över Kyrkomötet, vilket åsidosätter Svenska kyrkans demokratiska principer.

En av kyrkokansliets jurister skrev ju som bekant;"Någon särskild reglering i kyrkoordningen om församlingarnas möjlighet att bedriva begravningsbyråverksamhet som ju hade föreslagits av utredningen blev det därför inte." Anledning till att juristen skrev detta var att Kyrkostyrelsen i sin skrivelse 2010:7 "Arbetsformer i förändring" föreslagit en utredning om kyrklig begravningsbyråverksamhet. Utredningen är inte genomförd och i avsaknad av den, lutar man sig mot ÖN´s beslut från 2007. 

Om jag förstått processen rätt så har Kyrkomötet fattat ett beslut som bygger på att en utredning ska göras men utredningen genomförs aldrig. I stället hänvisar Kyrkostyrelsen och rättschefen till skälen för att utredningen behövde göras och hävdar att skälen är bindande för hela Svenska kyrkan. Genom att hänvisa till en skrivelse de själv har tagit fram, innebär det i praktiken att Kyrkostyrelsen ser sig som uttolkare av KO och som att de äger rätt att fatta beslut som är bindande för hela Svenska kyrkan. Förvisso hänvisar de till ÖN men det finns, så vitt vi förstår, inget stöd i KO eller i Kyrkomötet för detta agerande. I andra sammanhang skulle man kalla detta för "tjänstemannastyre", men det går inte att hävda i detta fall, då Kyrkostyrelsen i huvudsak består av förtroendevalda.

Dessutom gör tolkningen Svenska kyrkans rättsprinciper osäkra. Demokrati och rättssäkerhet borde vara några av Svenska kyrkans viktigaste principer. Har man tänkt på hur "tokigt" det kan bli om ÖN´s beslut får allmän rättsverkan? Jag tänker inte ge några exempel, det kan var och en göra genom att läsa ÖN´s beslut och "i tanken" tillämpa dem för hela Svenska kyrkan. Lika märkligt blir det om Kyrkostyrelsens skrivelser till Kyrkomötet, skulle äga rättskraft i hela Svenska kyrkan genom att ha samma normativa betydelse som KO´s paragrafer.

Tolkningen av KO från Kyrkostyrelsen, rättschefen och de båda biskoparna i Uppsala, innebär att de fråntar varje Kyrkofullmäktige det ansvar och den skyldighet de har att fatta egna och självständiga beslut, byggda på KO. Beslut som förtroendevalda, församlingsbor och kyrkoherde dessutom kan begära beslutsprövning av. Jag ser en uppenbar risk för att de demokratiska principer som KO bygger på kullkastas genom att allt mer makt koncentreras till Uppsala. 

Vad ska vi med ett Kyrkofullmäktige till om de inte får fatta viktiga beslut? Är det inte en del av Svenska kyrkans identitet att framträda som församlingar? Är det inte just på grund av denna "autonomi" som det finns möjlighet att begära beslutsprövning? Är det inte av samma anledning man beslutat att det inte ska finnas sanktionsmöjligheter mot församlingar?

Den tolkning av ÖN´s uppgift och mandat som Kyrkostyrelsen, rättschefen och biskoparna i Uppsala hävdar i detta fall har, mig veterligen, endast hävdats vid ett enda tillfälle tidigare. Då gällde det relationen mellan kyrkoherden och kanslichefen men det vann inget gehör i Svenska kyrkan förrän det infördes i KO att kyrkoherden ska leda all verksamhet. 

Det som hänt är att Kyrkomötets tydliga och juridiska; "får om" i ÖN omvandlas till ett lämplighetskriterium; "kan inte anses att", via rättschefen blir det ett moraliskt; "illojalt" och från Kyrkostyrelsen och Uppsalabiskoparna har det blivit ett påbud; "inte tillåtet". När det nu nått ut till förtroendevalda har det tolkats som ett definitivt; "förbjudet". Då är det ju inte konstigt att några förtroendevalda hoppar av uppdrag där de själv har varit delaktiga i och ansvariga för besluten. Är detta demokrati? Är det rättssäkert?

Det går inte enligt KO att ändra på ett beslut som Kyrkofullmäktige fattat och där inte någon behörig person har begärt beslutsprövning inom angiven tid, hur gärna man än vill och hur rätt man än anser att man har. Att anmäla församlingar och kyrkoherdar, och "hota" med avsked eller "avkragning" av kyrkoherden är inte seriöst eller rätt metod. I stället borde man i öppna och respektfulla samtal, med hjälp av KO visa att man har stöd för sin åsikt. Som i övriga samhället är det inte vår sak att bevisa att vi har rätt, det är andras sak att bevisa att vi har fel. Inte genom skrämsel, maktspråk eller förlöjligande utan genom stöd i KO såsom den är skriven.

I samma ögonblick som någon klart och tydligt, med stöd av KO, visar att vi har fel så kommer jag att erkänna mig övertygad. Jag kommer då också be om ursäkt för min dumhet och oförmåga. Fram tills dess kommer jag att följa de beslut som Kyrkofullmäktige i Järfälla församling, i demokratisk ordning, har tagit och kommer att ta angående näringsverksamhet och kyrklig begravningsbyrå.