onsdag 27 juli 2011

Oslo och Utöya - svar som ger nya frågor

Efterhand som dagarna går så får vi allt fler svar kring bombattentatet i Oslo och massakern på Utöya. Konsekvent så beskrivs vansinnesdåden som terroristattacker eller terroristdåd. Jag vet inte om jag vill kalla dem för något som har med terrorism att göra. Varför inte kalla det massmord eller brott mot mänskligheten?

Att kalla gärningsmannens agerande för terrorism är på något sätt att legitimera att det finns ett acceptabelt politiskt motiv i botten. För mig, kan inte fullständiga vanföreställningar ha något med politik att göra. Politik bygger väl på logiska analyser och tolkningar av fakta? Politik innebär att utifrån fakta, tolkning och analys ta fram sätt och metoder, byggda på värderingar, för att åtgärda det man anser vara felaktigt. Bomber och massmord kan aldrig vara en politisk väg, metod eller åtgärd, därför kallas det terrorism.

Gärningsmannens "politiska" analys och tolkning, verkar i mina ögon inte bygga på varken fakta eller logik. Han har felaktiga fakta och han har analyserat och tolkat helt uppåt väggarna. Dessutom synes hans metoder vara byggda på värderingar som ingen frisk människa omfattar. Att kalla detta terrorism, är i mitt tycke, att indirekt legitimera att det finns en politisk bakgrund till de förfärliga brotten.Terrorism är ett orättfärdigt politiskt instrument, byggt på våld, dvs att det är metoden som är oacceptabel, inte den bakomliggande politiken. I mina ögon är gärningsmannens bakomliggande motiv inte något som kommer i närheten av politik även om han har politiska åsikter. Att ha synpunkter på samhället eller samhällsfenomen är inte samma sak som att stå för en politik. Att hans agerande riktade sig mot regeringsbyggnaden och politiskt engagerade ungdomar, gör väl inte honom politisk? Inte heller att hans gärningar får politiska konsekvenser. Metoderna han använde påminner dock om de som terrorister använder.

Trots att vi får fler och fler svar på, vad som egentligen hände och hur det gick till, så ställer jag mig allt fler frågor kring varför det överhuvudtaget skedde. Hur kan en människa bli som gärningsmannen? Vilka incitament och vilken grogrund krävs för att utveckla en personlighet som hans? Kunde något gjorts för förhindra att han blev som han blev? Vad är det som saknats och vilka brister har funnits i hans liv? Kunde samhället ha gjort något? Hur kommer det sig att han stått under bevakning av polisen, utan att de ingripit? Kan vi andra göra något så att inte människor med annorlunda åsikter, isolerar sig och får allt större vrångbild av verkligheten?

Framför allt så ställer jag mig frågan hur han har kunnat finansiera allt? Var har han fått pengarna i från?

Jag har som vanligt inga svar på mina frågor, men det hindrar mig inte att ställa dem. Tillsammans är jag övertygad om att vi så småningom kommer att hitta rimliga svar. Flera av de frågor jag ställde mig här om dagen, diskuteras nu i media och bland våra politiker. Som jag skrivet tidigare, så tror jag inte att det är farligt att ställa frågor och diskutera svar, även om det är obehagliga ämnen. Jag tror att det är mycket farligare att försöka hitta snabba och enkla svar. Men farligast av allt, är att lägga locket på, i tystnad och likgiltighet.

Jag fortsätter min tysta bön för alla de drabbade - avlidna, anhöriga, skadade, överlevande, hjälparbetare och ansvariga. Hittills verkar Norges regering och myndigheter samt det norska folket ha hanterat illgärningen bra. Jag ber för att det ska fortsätta på samma sätt.

9 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte31 juli 2011 kl. 22:31

    Just nu betonas det mycket, att man ska söka dialog med invandrings- och islamskeptiker så de inte kokar i egen spad i sina kommentarer och blogginlägg. Jag har försökt i snart två år, på soldatmammans blogg och bränt mitt ljus i båda ändar. Jag känner att jag har gjort min samhälleliga värnplikt därvidlag och andra hugade debattörer får ta över. Min sista diskussion där ger en liten bild av hur svårt det är:
    http://soldatmamma.blogspot.com/2011/07/aftonbladets-korstag-mot-oliktankande.html?showComment=1312143999236#c5656907832062138986

    SvaraRadera
  2. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Jag kan bara beklaga att det blir så "höga" tongångar när du försöker nyansera diskussionen.

    Jag delar helt din uppfattning, att man inte kan bunta ihop, vare sig muslimer eller de som har synpunkter på integrationspolitiken. Att vara muslim är inte det samma som att man stöder islamistisk terrorism och att ha synpunkter på invandringspolitiken är inte det samma som att man stöder högerextremismen.

    Vi borde alla, liksom du skriver, försöka sätta oss in i varandras situation.

    Nu om någonsin borde vi föra debatten i det öppna, utan att kasta epitet på varandra eller stoppa in varandra i olika fack.

    Fortsätt kämpa för att hålla en diskussion i gång. Så länge vi möter varandra med respekt och inte kränker varandra, så tror jag att det är möjligt att utbyta tankar. I samma ögonblick som respekten försvinner då försvinner debatten in i det fördolda.

    Jag brukar säga till människor som har olika åsikter att det viktigaste är inte att hålla med eller byta åsikt, det viktigaste är att i botten av sitt hjärta ha en vilja att förstå den andre. Tyvärr finns det människor som inte vill förstå och det finns människor som känner sig ifrågasatta när man försöker förstå.

    Krister

    SvaraRadera
  3. Hej igen Thorsten.

    Jag har nu läst mer av det du hänvisade till.

    Tror att många människor bär på synpunkter och har åsikter som de aldrig "vågar" yppa offentligt, på grund av risken att hamna i fel kategori. De flesta åsikterna dryftas nog i det tysta, vid köksbordet eller fikabordet. Tyvärr är det vanligt att man gör de "naturalistiska felen", då man pratar om sådant som oroar, bekymrar och skapar rädsla. Särskilt stor är risken om man inte får eller vågar föra debatten i öppenhet.

    De "naturalistiska felen" är om man lägger generaliseringar på enskilda människor och/eller företeelser eller då man gör personliga upplevelser till något generellt. Detta är inte helt ovanligt i den politiska diskussionen.

    Om vi ska komma vidare måste vi kräva öppenhet, ömsesidig respekt och en vilja att förstå. Vi måste också kräva fakta. Sedan tror jag inte att vi kan komma överens, för vi kommer att tolka och analysera fakta på lite olika sätt och vi kommer att präglas av våra värderingar. I samtal kan vi förhoppningsvis "slå hål" på varandras fördomar.

    Ha en bra sista semestervecka.

    Krister

    SvaraRadera
  4. Thorsten Schütte1 augusti 2011 kl. 08:27

    Tack, strax bär det av till Nynäshamn och skjutsa dottern till en Gotlandsresa med vänner. Ska fundera på det Du skrev och lär väl ge mig in i diskussionen igen efter en karenstid för att få kraften därtill tillbaka!

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Jag har hittat hit tack vare Thorsten Schüttes tips i "Soldatmammans" blogg. Jag har, liksom Thorsten följt den bloggen under ett par års tid och mer och mer skrämts av den allt hårdare tonen där och precis som Thorsten ger jag nu också upp.

    Vänliga hälsningar

    Annika Einarsson, även kallad Öbon

    SvaraRadera
  6. Thorsten Schütte1 augusti 2011 kl. 16:18

    Hej Annika och Krister!
    Tack för alla kloka ord. Nu är dotter lämnat i Nynäshamn och vi drar till stugan för sista semesterveckan. Vädret är det inget fel på!

    SvaraRadera
  7. Hej Thorsten och Annika och tack för era kommentarer.

    Jag har läst och kan konstatera att tonläget blivit allt hårdare och högre.

    Vi som önskar en saklig, respektfull och öppen diskussion och debatt om känsliga ämnen, byggd på fakta, ska nog fundera över i vilket forum vi befinner oss.

    Som jag skrivet tidigare så vill jag inte argumentera mot, utan jag vill argumentera för. Men det är en extrem balansgång att uttrycka sina ståndpunkter för någon eller något, utan att andra ska uppfatta det som om det är riktat mot dem.

    Det viktigaste är att inte ge upp och framför allt inte att tappa respekten och öppenheten.

    Jag önskar er en trevlig vecka i det vackra sommarvädret.

    Krister

    SvaraRadera
  8. Thorsten Schütte7 augusti 2011 kl. 17:43

    Jag undrar om definitionen av brottet som terrorism, massmord eller brott mot mänskligheten påverkar om de som har fått egendom (byggnader, bilar) förstörda/skadade kan få ut något från sin försäkring eller står där med lång näsa p g a någon finstilt friskrivning i försäkringsavtalet...

    SvaraRadera
  9. Hej Thorsten!

    Vi får verkligen hoppas att inte tredje part drabbas på något sätt beroende av vilken brottsrubricering åklagare väljer.

    Vad jag känner till, så gäller bara undantagen för naturkatastrofer och krig.

    Jag vidhåller min ståndpunkt att det inte är terrorism även om det är ett terrordåd. Som jag tidigare skrivet så är jag rädd för att gärningsmannen kan få legitimitet inom vissa extrema grupperingar, om det rubriceras som terrorism.

    De objektiva rekvisiten i brottet är väl uppfyllda, men jag anser inte att de subjektiva rekvisiten finns där. Har gärningsmannen verkligen politiska mål, som är acceptabla? Är det bara metoden som är felaktig?

    En enskild persons åsikter kan väl knappast kallas för politisk åskådning, om den inte delas av en organisation eller ett politiskt parti? De etablerade partierna som gärningsmannen tror sig representera vill ju inte ta i honom med tång.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera