Oslo och Utöya - svar som ger nya frågor

Efterhand som dagarna går så får vi allt fler svar kring bombattentatet i Oslo och massakern på Utöya. Konsekvent så beskrivs vansinnesdåden som terroristattacker eller terroristdåd. Jag vet inte om jag vill kalla dem för något som har med terrorism att göra. Varför inte kalla det massmord eller brott mot mänskligheten?

Att kalla gärningsmannens agerande för terrorism är på något sätt att legitimera att det finns ett acceptabelt politiskt motiv i botten. För mig, kan inte fullständiga vanföreställningar ha något med politik att göra. Politik bygger väl på logiska analyser och tolkningar av fakta? Politik innebär att utifrån fakta, tolkning och analys ta fram sätt och metoder, byggda på värderingar, för att åtgärda det man anser vara felaktigt. Bomber och massmord kan aldrig vara en politisk väg, metod eller åtgärd, därför kallas det terrorism.

Gärningsmannens "politiska" analys och tolkning, verkar i mina ögon inte bygga på varken fakta eller logik. Han har felaktiga fakta och han har analyserat och tolkat helt uppåt väggarna. Dessutom synes hans metoder vara byggda på värderingar som ingen frisk människa omfattar. Att kalla detta terrorism, är i mitt tycke, att indirekt legitimera att det finns en politisk bakgrund till de förfärliga brotten.Terrorism är ett orättfärdigt politiskt instrument, byggt på våld, dvs att det är metoden som är oacceptabel, inte den bakomliggande politiken. I mina ögon är gärningsmannens bakomliggande motiv inte något som kommer i närheten av politik även om han har politiska åsikter. Att ha synpunkter på samhället eller samhällsfenomen är inte samma sak som att stå för en politik. Att hans agerande riktade sig mot regeringsbyggnaden och politiskt engagerade ungdomar, gör väl inte honom politisk? Inte heller att hans gärningar får politiska konsekvenser. Metoderna han använde påminner dock om de som terrorister använder.

Trots att vi får fler och fler svar på, vad som egentligen hände och hur det gick till, så ställer jag mig allt fler frågor kring varför det överhuvudtaget skedde. Hur kan en människa bli som gärningsmannen? Vilka incitament och vilken grogrund krävs för att utveckla en personlighet som hans? Kunde något gjorts för förhindra att han blev som han blev? Vad är det som saknats och vilka brister har funnits i hans liv? Kunde samhället ha gjort något? Hur kommer det sig att han stått under bevakning av polisen, utan att de ingripit? Kan vi andra göra något så att inte människor med annorlunda åsikter, isolerar sig och får allt större vrångbild av verkligheten?

Framför allt så ställer jag mig frågan hur han har kunnat finansiera allt? Var har han fått pengarna i från?

Jag har som vanligt inga svar på mina frågor, men det hindrar mig inte att ställa dem. Tillsammans är jag övertygad om att vi så småningom kommer att hitta rimliga svar. Flera av de frågor jag ställde mig här om dagen, diskuteras nu i media och bland våra politiker. Som jag skrivet tidigare, så tror jag inte att det är farligt att ställa frågor och diskutera svar, även om det är obehagliga ämnen. Jag tror att det är mycket farligare att försöka hitta snabba och enkla svar. Men farligast av allt, är att lägga locket på, i tystnad och likgiltighet.

Jag fortsätter min tysta bön för alla de drabbade - avlidna, anhöriga, skadade, överlevande, hjälparbetare och ansvariga. Hittills verkar Norges regering och myndigheter samt det norska folket ha hanterat illgärningen bra. Jag ber för att det ska fortsätta på samma sätt.