Vara jul

Så här dagarna innan julafton, tar jag ledigt för att påbörja mitt sätt att "vara" jul. För mig handlar julen inte så mycket om att "göra" jul. Vi har inga tvingande "måsten" eller traditioner i vår familj för att det ska bli jul.

Visst får barnen julklappar och min fru har julpyntat. Vi har till och med en julgran för första gången. Under åren har vi ibland varit i stugan under jul, några gånger har vi varit hos svärföräldrarna eller hos min styvpappa och några gånger har jag varit själv under julen.

Kanske beror vårt "julvarande" på att de stora barnen vartannat år, är hos sin mamma och vartannat år, är hos mig. Eller så beror det på att att jag oftast tjänstgör på några av julens gudstjänster. Det har liksom aldrig blivit några fasta traditioner eftersom ingen jul, är den andra lik.

Samtidigt så är jag väldigt glad över att vår jul handlar mer om att vara än att göra. Julens varande innebär att vi bara är. Vi gör det som vi känner för, ibland tillsammans och ibland för oss själva. Oavsett vad det blir, så medför det inga brustna förhoppningar, eftersom det inte finns några förväntningar kring ''görandet".

Barnen är lediga från skola och dagis, min fru är oftast ledig från jobbet och jag försöker bara vara. Det innebär att jag inte känner en massa krav och förväntningar från familjen. Jag har inte stressat för att försöka skapa jul och jag har inte en massa tankar och önskningar om hur det borde vara eller hur det ska bli.

Det blir som det blir och det är bra nog. Oavsett vad som händer och hur det känns, så är det i alla fall jul. Julen är mycket större och viktigare än vad jag vill, kan eller orkar prestera. Julen hänger inte på om något blir som det alltid har varit, eller om det serveras en viss sorts mat, sänds särskilda tv-program eller att saker görs på ett speciellt sätt.

För mig handlar julen om att stanna upp och vara. Det är i mitt varande, som jag kan ta emot att Gud kommer mig tillmötes, i ett litet barn.