söndag 7 februari 2010

Himlen kan vänta

Jag har i helgen följt en rad tv-program med titeln "Himlen kan vänta". Programmen handlade om ett antal personer som mitt i livet drabbats av dödliga sjukdomar. Det var ALS och cancer.

Det slår mig återigen att livet inte är rättvist.

Vi människor kan försöka skapa någon form av himmelsk rättvisa här på jorden. Men det innebär inte att alla får samma sak eller lika mycket.

För mig betyder rättvisa; "Åt var och en efter behov och av var och en efter förmåga och förutsättningar".

Vad tycker du är rättvist?

4 kommentarer:

  1. Ja,vad är rättvist?
    Är det Guds vilja?Och isåfall,varför skickar Gud denna prövning?Och hur går detta ihop då det forskas på läkemedel?Går vi då emot Guds vilja då vi gör allt för att få leva?
    Det finns inga svar men jag brukar fundera på detta,speciellt efter att jag själv fick operera en benign tumör i hjärnan 2008 och samtidigt var gravid med mitt fjärde liv-i mig möttes döden (kunnat bliutgången av operationen) med att skydda och ge liv..svåra frågor..
    Vänliga hälsningar Mia

    SvaraRadera
  2. Hej Mia och tack för din kommentar.

    Jag tror inte att det finns en mening med sjukdomar och lidande. Vi människor kan så småningom hitta någon form av mening med det, men från början fanns den inte.

    Jag tror inte heller att det är Guds vilja. Varenda människa som är sjuk, lider eller dör är ett "misslyckande" för Gud. Sjukdom, lidande och död är mänskliga förutsättningar. Självklart kan man då säga att det är Guds vilja eftersom Gud skapat våra förutsättningar. Dock tror jag inte att det är Guds vilja, utan att det är en del som kommer på med eftersom Gud givit oss en fri vilja och ett eget ansvar.

    I den viljan och ansvaret ligger att hitta lösningar i form av läkemedel och operations metoder.

    Vi får tacka Gud att det gick bra för dig och ditt barn. Jag har sett på din blogg att du redan skapat en mening med det som drabbat dig, genom att ge andra människor hopp och kraft.

    Var rädd om dig. M hälsar till dig.

    Krister

    SvaraRadera
  3. ... ett problem är att vi har svårt att acceptera att döden inträffar någon dag...
    Att den kommer vet alla... men vi hukar oss och tror att vi ska leva livet ända tills vi blir 100... när sen döden gör sig påmind så lider vi och alla runt omkring... vad är det som vi skulle ha gjort eller inte hann med... vart tog kärleken till nästa vägen...
    För mig så är lärdomen från personer som Mia oerhört viktiga. Inte för att lida utan för sprida glädje över det vi har... här och nu...
    ... säga vad vill om den bifogade monologen, men den gav mig en viktig insikt om livet...
    ... Mia, du vet...

    SvaraRadera
  4. Hej Nattsuddaren och tack för din kommentar.

    Jag kan bara säga att jag håller med dig till 100 %.

    Krister

    SvaraRadera