Att välja

I psalm 180 sjunger vi:

"Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Var dag är en nåd dig given från himlen besinna det"

I dag är det min första semesterdag och den första riktigt lediga dagen på länge. Det är första dagen jag inte behöver svara i telefon, läsa mejl, skriva under räkningar eller finnas till hands om det händer något. Det är första dagen på riktigt länge som jag inte har en lista med arbetsuppgifter som ska göras. Inga tal eller predikningar att skriva och inga gudstjänster att planera och förbereda.

När jag sitter här på min balkong med morgonkaffet bredvid mig så slår det mig att jag måste välja. I dag måste jag välja vad jag ska göra och vad jag vill göra. I samråd med övriga familjen ska jag ta vara på den sällsamma gåva och nåd som den här dagen innebär.

När i afton de klara stjärnor frågar vad jag gav till denna dagen, då kan jag inte smita undan och skylla på jobbet eller andra. Jag måste stå till ansvar inför mig själv för de val jag kommer att göra i dag?

Det är en tung insikt. En präst jag känner, hon brukar säga, "du måste ingenting i livet förutom två saker. Det ena är att dö och det andra är att välja".

Nu ska jag välja mellan en massa icke förutbestämda saker. Sol och bad? Lådbilslandet? En långpromenad? Läsa en bok? Åka in till stan?

Jag förstår allt mer varför vi har rutiner och värderingar...